…så skrev William Shakespeare, en av världens största dramatiker, då han brottades med mörka tankar om Danmarks styre, kärlek , svek m.m.. I år skulle han fyllt 450 år! Jag ansluter mig till korta satsen före kolon – absolut inte till att jag klarar att vrida tiden rätt igen – även om jag i vissa fall gärna skulle vilja. Visst tänker och tycker jag en hel del, om djurhållning som är illa så nära som grisars liv i Danmark, om detta med barnomsorg, alltifrån minskad personaltäthet på förskola till föräldrars nonchalans i att prioritera rätt för sina barns skull. Skolväsendet med sämre kvalitet i såväl undervisning som regler, ordning och respekt för auktoriteter. Otacksamma yrken med låg status och därmed lön – t.ex. sjuksköterskor och poliser. För att inte tala om politik…… Nej, dessa kontroversiella ämnen får jag spara till andra forum och på min hemsida hålla mig till mer oomtvistliga ämnen som t.ex. väder och natur. Denna vinter var mild och snöfattig jämfört med förra. Snöslungan var bara framme två gånger och all snö borta efter bara sex veckor, Ljuvligt! I lugn och ro började planeras för fröer och sådd i slutet av mars. Vi brukar ha till maj på oss, men här bedrog vi oss. Våren kom tidigt och med stormsteg. För säkerhets skull placerades små värmeljus ut i drivbänkar, för eventuell frostrisk samt de större gravljusen i växthuset.
Plötsligt händer något oväntat! Efter några dagar i maj med normala temperaturer får vi högsommarvärme! Strålande sol utan moln och inte ens en regndroppe – nio dagar i följd med temperatur 26-28 grader C i skuggan. I trädgården kom en positiv explosion. Ser vi först på det som skall bli sommarens skörd, är potatisen i hinkar idag färdig att avnjuta.
Söndagen den 18 maj – all klematis blommar för fullt, oavsett tidig eller senare art. Syrenen i full blom, liljekonvaljer likaså. Litet märkligt känns det att se dessa blommor jag brukade få i mängd vid skolavslutning i prakt minst tre veckor för tidigt! Brudspirean likaså, normalt ett säkert skolavlutningstecken – redan utblommad! Fuchsior blommar också och i alla vallmoknoppar kan man skymta vilken färg det bli. Härligt, men finns något kvar till midsommar av blomsterprakt? Så: Ur led är tiden……
Så har det hänt igen, en ny kärlek har infunnit sig och tryckt andra neråt i listan. Första förälskelsen var definitivt England, från 13 år och faktiskt under hela tonåren. Så vidgades vyerna och bl.a. Österrike, Schweiz och Spanien blandade sig i leken. Efter en riktigt lång bilresa i Italien uppstod en förälskelse, som renderat i många resor dit – det övergick så småningom i äkta kärlek! Andra länder: Frankrike, Grekland, Tyskland m.fl. kommer inte ens i närheten. Nederländerna har funnits där sedan barnsben med en far som trädgårdsmästare var tulpanresor ett måste. Så har jag varit med en niondeklass på skolresa som ”medlärare” till klassföreståndaren. Men nu…..med en ras som kommer från Nederländerna: Stabijhûn, har det blivit varje år och det ”lilla” landet har klättrat upp som näst största kärleken.
Med en yta aningen större än landskapet Småland, men med 400 invånare per kvadratmeter - till skillnad från vårt land som har 21 invånare - trängs här en mångfald biotoper, kultur etc. och med ett folk, som bjuder på sig själva. Landet består av gammal havsbotten med nivå utmed eller t.o.m. under havsytan, varför otaliga skyddsvallar har byggts och kanaler syns tätt.
Vad förknippade jag förut med Nederländerna förutom tulpaner? Ett cyklande folk med träskor på fötterna, väderkvarnar, ett ostland – främst Edamer och Gouda samt Bols med färgglada likörer. Vyerna har vidgats en aning - givetvis först och främst genom min ”nya” älsklingsras: Stabijhûn med sitt högsäte i norr i provinsen Friesland (Fryslân). Förra året var det den första internationella avelsträffen i Leuwarden, nyss var det Fokkerdag i staden Sutphen, mer i söder och i provinsen Gelderland.
Många hus är byggda i brun tegel – vilket vi sällan ser hos oss, där gult eller vitt tegel dominerar. När de talar om Sveriges hus förknippas vi mest med röda eller möjligtvis gula trähus. Husen är små men höga och ”kantiga”, dvs. takens brytning är för oss ovanlig. Fönstren är stora samt låga, varför man ser in bättre än hos oss. Det verkar som om alla generationer behärskar även det engelska språket, och alla verkar glada, pratsamma och artiga! Det var länge sedan jag varit med om så många dörrar som öppnas, stolar som dras ut, människor som erbjuder plats före i kön etc. När försvann det i Sverige? Visst, vi skall vara emanciperade, men så varmt det känns av denna kanske gammeldags hövlighet – man blir smickrad!
Sist men inte minst: mat och dryck! Att Nederländerna är mångkulturellt med närhet till hav och hamnar, går inte att ta miste på. Här finns restauranger med mat från världens alla hörn. Vad är då typiskt för Nederländerna? Frukosten var rik – många former av smörgåspålägg kött och ost. Ägg förstås kokt eller stekt med bacon till, yoghurt visste jag inte fanns i så många varianter, med olika frukter, nötter att blanda i. Det jag hade svårt för var allt det ”söta”. Marmelader samt favoritpålägget: antingen jordnötssmör eller choklad/nöt crême, som man strödde rikligt med chokladströssel uppepå! Visst fanns det nyttigt bröd som rågbröd, men mycket ”sött” bröd också med mycket russin i.
Lunchen bestod alltid av en soppa, antingen med klar buljong, eller paprika- tomatsoppa. Deras favoriter var annars väldigt tjocka soppor (krämliknande) som t.ex. deras gröna ärtsoppa (erwtensoep) eller kikärtssoppa (snert). Så smörgås – på tvären och på längden….
Middagen började även den med en soppa och därefter följde huvudrätt där olika grytor verkade vara vanligt. Allt blandades i grytan som potatis, många olika grönsaker samt kött. Typiskt var att köttet tillagades genom s.k. ”långkok” – blev då så mört att tänder/tuggning knappt behövdes. Frikadel var köttfärskorv, kroket var friterad mald köttragu. Överhuvudtaget skulle jag kalla deras mattillagning för: mosa – fritera eller röka! Potatisen var mosad – som i grytorna, eller typ pommes frites (patat) som serverades med majonnäs eller jordnötssås!
En mängd olika efterrätter fanns t.ex. pannenkoeken med söt sirap eller färska bär och vispgrädde. Kanske en Stroopwafel skulle smaka? Ett rån/en våffla som delades med kolaliknande sirap emellan samt vispgrädde och florsocker på. Typiskt nederländskt är Olienbollen. En ”vetebulle” med russin och äpplen i degen, som friteras och beströs med florsockern – i mängd.
Vad övrigt räknas till godsaker är lakrits. Nederländerna äter mest lakrits i Europa. Förutom Chokladströssel (hagelslag) används sockerströssel till mycket. T.ex. Muisjes (=små möss) vid barns födelse – med blått och vitt strössel till pojkarna och rosa och vitt om en flicka föds uppepå bakverken. Så nu är det Nederländerna som gäller – med Stabijhûn i centrum – hundresor med andra ord!
Nästa år blir det någon form av solsemester. Denna ”sommar”, som hos oss varade två veckor i maj, gör inte skäl för namnet. Det värsta har inte varit allt regnande – utan åskan. Med sönderslagna datorer – ja i pluralis(!), telefoner samt en av våra hundar, som byggt på sin åskrädsla rejält, har tanken t.o.m. slagit mig att flytta någonstans med mindre risk för detta väderfenomen. Tre rejäla åskoväder per vecka – ingen överdrift! Den som har trivts rejält är den gula kantarellen! Absolut ett rekordår, man har inte behövt leta ens utan – skördat! Jag saknar dock Karl-Johan svampen, som vill ha litet torrare och värme! 100 kronor per kilo har kantarellen kostat i år – trots den stora tillgången, fast Stockholm ligger på dubbelt pris. Stackars dem som tvingas bo i en sådan stad.
Tack vare makens gröna fingrar (egentligen borde man skriva ”svarta”) och det nya växthus han fick i födelsedagspresent, har vi dessutom fått njuta av rekordskörd av mycket. Egen potatis sedan midsommar – de första och bästa till midsommar tack vare att det första kom i växthuset i hinkar. I dagarna har vi börjat ta upp King Edward. Vi har lärt oss av några misstag. Jordärtskockor, pepparrot samt vissa örter som t.ex. mynta skall man se upp med. De växer som ogräs – och sprider sig över hela trädgården. För några år sedan köpte vi en rejäl fläderplanta….. i år har vi grävt upp; gett bort eller kastat över 50 plantor. Så satte maken frön av västeråsgurka samt squash. Två och två sattes fröerna, ifall bara ett av dem tog sig. Alla tog sig – och maken var för snål för att gallra/rensa bort. Vi ”drunknar” fullkomligt i detta och har gett bort kilovis. Tack vare Internet hittas dock massor av olika recept, varför vi nog har inläggningar för två år framåt.
Björnbärsbuskarna har vi planterat om, varför de uteblev med bär i år. Däremot som vanligt vinbär och krusbär. Regnet gjorde att många vinbär ramlade av, men det gör ingenting – vi har vuxit ur saftåldern och koltrastarna trivdes. Upplärd med att göra så mycket som möjligt vid egen spis – allt ifrån chutney, ketchup samt alla kötträtter som leverpastej, patéer korv – börjar åldern ta ut sin rätt. Eller är det förnuftet? Vissa saker lönar sig inte att göra längre. Bortsett från arbetet, som aldrig räknas, kostar socker mycket numer. Titta in på ÖB! Där finns i glasburkar: Från Mor Märtas trädgård olika marmelader, sylt samt gelé på 400 g för enbart 10 kronor. Även ”lyxvarianter” som gjort av mango, kiwi eller gelé av mynta och rönnbär.
Den stora blomningstiden börjar gå in i sin slutfas. Men ännu finns det färgklickar att glädjas åt. Till skillnad från vår och sommar, då jag har många favoriter, avtar dessa i takt med augusti månads dagar. Jag har en riktig höstklematis, som slagit ut i dagarna och de små vallmosorterna har sin högsäsong nu till skillnad från de storblommiga. Många arter och färger på solros finns, i år har jag låtit bli att sätta. Fåglarna har fått sköta frösådd helt själva, varför de gula vanliga dyker upp litet här och var. Att vi var överdådiga i vintras/våras med vår fågelmatning kan man se. Vi köpte det dyraste vita eller svagt strimmiga så blommorna är singulära, stora upp emot 2 meter. Ser Du små låga med fler blommor på varje huvudstam tyder det på att inköpt är det billiga svarta, med lågt näringsvärde i.
Så har fågeljakten börjat – den jakten som hemma hos oss är den roligaste, att få jaga under sin förhoppningsvis duktiga hund och bästa vän. I år talades om svårt år för bl.a. ripor. Ovanligt många sent utvecklade s.k. ”pipkycklingar”, varför ett av våra jägarförbund ville uppskjuta premiärjakten. Andra förslag kanske vore att inskränka den svenska allemansrätten för att inte gälla alla nationaliteter…. Att italienare fortfarande äter s.k. kramsfågel – trots EU-förbud mot limbestrukna nät för att fånga våra flyttande småfåglar, vet vi. Vad är det då för dem för skillnad i storlek på pipkycklingar och småfågelbröst? Eller andra med sin ”flock” av samsläppta hundar, som kan ”plocka” kycklingarna? Så har vi den ”etiske”, som enbart tänker skjutna vuxna…ja,ja men små kycklingar är i behov av föräldrar för att överleva. Vi har tillgång till sjöfågeljakt, varför det får räcka med and och gåsjakt. I år.
Det bästa med sommaren är nog trots allt –
blommor. Jag märker att min far bonden/trädgårdsmästaren inte är helt
nöjd i sin himmel – rabatterna är inte lika välskötta, som när han
levde. Varje gång han skulle hälsa på ansades de minutiöst.
Av vårens vilda blommor avnjuter jag helst blåsippor och vitsippor i skogen, däremot tas gärna in både gullvivor samt liljekonvalj.
Vi har tidiga sorter av Klematis också – denna tacksamma och lättodlade växt med cirka 200 arter och dessutom massor av hybrider. Från början fanns bara en sort i Sverige – den storblommiga Jackmanii, som växte i nästan varje trädgård på spalje. Nu har vi lärt oss att de mer småblommiga är mycket härdigare, och färgvarianterna är otaliga. Hos oss finns tre olika tidigblommande. I år fick vi rejält med syrener också – en vit starkdoftande, som gjorde sig bäst utomhus.
Så är det dags för en av mina två absoluta favoriter – där Fuchsia blommar först. Även här otalig rikedom på arter, och en gång för länge sedan var jag medlem i Danmarks Fuchsia-sällskap. England är det ”stora” landet, men Danmark var mycket större än Sverige, och så mycket billigare priser. Varje år smugglade jag nya sorter därifrån. Tyvärr, är jag inte duktig på att få dem att övervintra, varför plånbokens innehåll numera får bestämma hur många jag köper – billiga är de inte! Men samvetet är rymligt skall erkännas och maken vet inget om priserna.
Ingen blomma kan dock mäta sig med: Vallmo! Färgskalan på de olika är oöverskådlig och de sköter sig själva. De storblommiga går lätt att dela på och alla mindre frösår sig själva eller med hjälp, då de lätt förökar sig omåttligt och plötsligt tagit över hela trädgården. Så många sorter har anskaffats utan kostnad alls, antingen plockar man en frökapsel, gärna utomlands eller man byter fröer per brev mellan länder! Här nedan följer ett axplock av alla sorter som står i sin bästa prakt just nu – och sätter guldkant på vardagen!
Vilken tur att vi människor är olika, en del trivs i lägenhet, några vill t.o.m. bo i höghus – med utsikt över staden! Själv är jag uppväxt på landet – utan grannar nära, och så har fortsatt varit dröm och verklighet om den bostad som är ett hem! När vi ibland måste in till staden känns avgaserna, som gör oss illamående, nästan övermäktiga, för att inte tala om buller, skrammel och annat oväsen. Så skönt att komma hem till skogen och bara höra sus av träd i vind samt fågelkvitter.
En kort period i livet tillbringades i villaområde – där gräsmattan skulle vara lika välklippt som grannens och brevlådan skulle helst bytas i takt med omgivningens och modets nycker. Så skönt att slippa vara den ende, som inte brydde sig alls och därmed också vara gatans ”skamfläck”. Nu kan även vår inhägnade del få vara skog, dock med ett litet väggväxthus, som är på modet, men godtages då det gör att färskpotatis finns lagom till midsommar.
Ormbunkar behöver inte planteras, när man som vi bor i skogen. Däremot upptäckte vi i slutet på 80-talet, när Münster-resor började till Danmark, att där planterade man ofta klängväxter utmed vanliga trädstammar, för att dölja dess kalhet. Det tog vi efter. På våra breddgrader trivs Klematis bäst, varför vi använt oss av den familjen – olika sorter dock. Vi har ännu bara tre sorter – det finns över 200 olika!
Blomsterprakten i övrigt låter nog vänta på sig – efter en veckas sommarvärme i maj blev det ett rejält bakslag. Nära nollgradigt och regn och åter regn, det har gjort att ömtåliga fuchsior har fått komma in ibland på nätterna. Syrén blommar dock för fullt – den blå, som inte doftar speciellt är nästan överblommad, men den vita står i full prakt. Till skillnad från den tidigare nämnda har den en doft som är nästan berusande och avnjuts helst på plats – dvs. utomhus.
Om vissa växter har besvärligt i denna oväntade kyla har en del fåglar ännu värre. Alla insekter är borta – i denna så viktiga matningsperiod. Det kommer nog att bli ont om skogsfågel i år. Hemma har flugsnapparna misslyckats – första kullens ungar överlevde inte och bon är övergivna. Våra två sädesärlepar har gett upp vad insekter beträffar, men matar upp ungarna med sockerkaka istället. För tillfället går det åt drygt en sockerkaka om dagen. Ånej – inte äter sädesärlor så mycket, men några andra förser sig också……trots att de har annan mat att tillgå, som fläsk och nötter! Tre par vanlig hackspett samt fem ekorrar har kommit på att sockerkaka är en delikatess. Är inte maten serverad får vi besök inomhus om fönster eller dörr råkar vara öppen. Att få in en ekorre in huset är inte bara charmigt – speciellt inte då våra tre stående fågelhundar glömmer sitt epitet och förvandlas till ”drivande ekorrhundar”!
Jag måste bara med emfas säga att detta är
lyckan på jorden, att få bo mitt i naturen! - Hem ljuva hem -
Wikipedia är ett bra redskap – om man inte
klarar att definiera saker själv. Häromdagen, när det regnade och
sinnestämningen inte var den allra bästa, kom jag på att jag skulle slå
upp ordet lycka. Där stod: "känsla av varaktigt välbehag" och vid
jämförelse med ordet glädje, vilket jag tyckte var synonyma ord,
beskrevs det som: "känslotillstånd av tillfredsställdhet". Jag hade
litet svårt för ordet varaktigt i beskrivningen av lycka – men bortsett
från det, vill jag påstå att jag föredrar ”lycka” framför ”glädje”.
Under akten försökte jag tänka positiva
tankar. T.ex. den musik de själva valt bl.a. Amazing Grace som
ingångsmusik och som avslutning ”Våren” av Grieg. Underbart när
orgelmusiken fyllde kyrkan! Plötsligt kom jag på att detta faktiskt var
lycka! Att få somna in i en ålder där det är naturligt, slippa krämpor
och framför allt: att efter ett långt äktenskap - hela 64 år få följa
varandra även denna dag hand i hand.
Lycka är att veden är huggen och kluven samt att under den bor en hangrävling och att honan med ungar är i gryt en bit längre in i skogen. Dessutom kommer snart rävvalparna fram. De sistnämnda kanske bör erkännas är lyckan av att inte sakna apportvilt…
Lycka är att se några hundar ligga i solen
och njuta. Hundgården (skymtar på bilden ovan), är fortfarande lika fin
– en verklig skogsgård på 500 kvadratmeter, som inte användes för
rastning utan just några timmar om dagen. Cykelturen på drygt en mil som
vanligt avklarad tidigt på morgonen.
TACK!
På 1600-talet ansågs det vara ett
posttraumatiskt stressyndrom främst hos hemvändande krigsveteraner.
Under 1700-talet diagnosticerades vanliga människor, som sov dålig, led
av depressioner samt koncentrationssvårigheter med sjukdomen ”nostalgi”,
som var en allvarlig sjukdom ibland t.o.m. dödlig.
Signe och Stefan har lyckligtvis tagit över
kennel Quorum (en utvald skara översatte Calle det latinska ordet med –
jag lägger till: En utvald grupp som ville ha fred. Eg. officerare), så
kennelnamnet kommer att leva kvar. Jag har lovat Calle vissa saker, och
det skall jag hålla – bl.a. ville han att jag skrev om importer-exporter
genom åren. Det kommer att ta sin tid, men ett löfte är ett löfte.
Lycka till i fortsättningen med kennel Quorum!
Ibland tänker jag på att vi är lyckliga i
vårt land, med möjlighet att plocka bär, frukt, örter etc. för att ta
till under den långa vintern. Så har nyss passerat en tid då apelsiner
varit saftiga och billiga. Häromveckan fanns vitkål och kålrot för 2
kr/kg. Denna veckan är avokadon prisvärd.
Recept, lever:
Lever, där jag t.o.m. tar bort den tunna,
nästan osynliga hinnan.
Jag fräser Bacon och svamp och lök först, och
lägger över i en gryta. Sedan steker jag levern, skuren c:a 3 x 3 cm –
obs skall inte steka länge – bara så den är genomstekt utan blod. Jag
pudrar över med mjöl, späder med vatten, buljong samt kryddor. Avslutar
med en skvätt grädde. Steker man lever/efterkokar för länge blir den som
skosulor och påminner om maten i skolbespisningen.
Av hävd och gammal vana äter vi soppa en gång
om veckan. Dvs. på vintern tar vi gärna soppa som kvällsmat också – det
värmer i kylan. Vi skiljer på vinter- och sommarsoppa. Nu har vi ätit
rotfruktssoppor, köttsoppa, kålsoppa och gul ärtsoppa. Snart blir det
nässelsoppa, grön ärtsoppa eller ljus ängasoppa. På sommaren blir det
kalla soppor…..
Recept, avokadosoppa:
4 mogna avokados
Tillbehör: Toppa med en-två skedar Youghurt,
samt röd rom eller räkor
1,5 l Råmjölk
Sättes i ugn 150 grader (smord form) tills
den stelnat. Tack och adjö….och välkomna åter! Jag måste ju avsluta med några fåglar – som vanligt. Denna vinter utan alltför mycket snö har konstigt nog varit full av stjärtmesar. De brukar synas i större mängd när vintern är riktigt sträng. Kungsfågel har jag inte sett alls i år. De har m.a.o. klarat sig bra. Domherrar ser vi året runt. Det är tjusningen med att bo mitt i skogen – de häckar i våra höga granar runt om oss.
Kattugglorna skriker som vanligt nu varje
kväll – det är jag tacksam över, då jag trodde kalhygget hade förstört
allt för dem. Denna styggelse som skogsbolag och ”stora” enskilda
skogsägare ägnar sig åt numera. Pengar, pengar, pengar….
…är sången jag längtar efter att få höra. Jag visste inte att den från början hette. ”Längtan till landet”, och utkom i boken Jägarens vila redan 1838. Texten skrevs om med nya ord några år efter att den tonsattes. Tänk, vad mycket nytt man lär sig genom Wikipedia! Vårkänslan har börjat infinna sig, den väcks absolut av blommor man förknippar med årstiden. Lycka för mig har alltid varit tulpaner! Resor till Holland, pappas odlingar som trädgårdsmästare, och helt plötsligt har jag börjat få blommor av min tidningsdelare…. Det har jag skämtat om på ett annat forum, men märkligt är det. Efter 25 års äktenskap, då man totalt kanske fått blommor 5 - 10 gånger och plötsligt får jag nya tulpaner varje helg. Flera funderingar om detta fenomen har dykt upp, men det lutar åt, att han försöker få mig välvilligt inställd till inköp av en Drilling.
Snart, snart…blåsippor, vitsippor, liljekonvalj, gullvivor – Visst har vi en härlig natur i Sverige!
Med våren närmar sig också slutet på jaktperioden. Några få dagar kvar för skogsfågel, samt klövvilt. En och annan svenskhare har vi börjat se hemikring – det var länge sedan. Maken, eller ”reservdelsmänniskan” jag numera kallar honom efter byte av höft- och knäled, har varit igång som jag är van vid från förr. Telefonen ringer oavbrutet, där de vill att han ställer upp. Rykten sprider sig snabbt – att han är helt ”fit for fight”, så det blir även all skyddsjakt så småningom, då han tillåts skjuta även i tätbebyggt område. Plötsligt inser han, att han bara har tre hundar, varav två är på ålderns höst – minst sagt. Förut hade han fyra, där två varvades och användes ena dagen, fick vilodag nästa dag etc. Jag har funderat över detta med mat mer och mer. Det startade redan förra året med vår otur av åsknedslag. Inte bara datorer och tv samt telefon drabbades utan även vitvaror. Frysarnas innehåll försökte jag ”rädda” i mesta möjliga mån, genom att laga mat flera dagar. Tyvärr, lyckades det inte helt, men med inköp av nya frysar blev det även nyordning genom noggrann katalogisering, av vad vi hade. Min mor kunde, som det berättas om i den gamla folksagan: koka soppa på en spik! Allt gjordes hemma som t.ex. pölsa, köttkorv, fläskkorv, påläggskorv, lungmos – givetvis användes tungor, grisfötter för att inte tala om att tarmarna tvättade/sköljdes och återanvändes. Tills för några år sedan fick vi gratis all vom från bönderna, som vi torkade eller kokade och frös in till hundarna. Numera är vi utkonkurrerade av folk från Thailand och Vietnam. De använder detta till mat som soppa och betalar bra för det dessutom….Ännu frågar de inte efter nötkreaturets huvud – massor av köttfärs går att skära ut från det. Vi som skämmer bort våra hundar med att ibland få råa märgben…skall Du köpa det idag i affär kostar det över 25 kr/kg!
Denna hösten har jag börjat undra….till oss kommer jägare med djur, dels för hängning dels för styckningshjälp. Levrarna ligger kvar i skogen, älgtungor likaså! Om man nu inte vill äta lever, göra patéer eller leverpastej – så kanske någon vill betala för detta? Torkad lever från ett gammalt djur är det bästa hundgodis som finns att få. Att bogar på rådjur är det mest exklusiva kött att få äta –t.ex. till dillkött eller att halsen på t.o.m. en liten killing som kokas räcker till många soppor….vart är vi på väg i Sverige? Så kommer jag ihåg allt matavfall från skolor samt äldreboende, som förr bönder kom och hämtade. Nu måste det kastas i stället. Ibland tänker jag: Var det bättre förr…? Det roliga med denna årstiden är dock bilden under, som Ni sett förr! Våra småfåglar är numera så tama, att så fort vi går ut på verandan kommer de för att få sina jordnötter. All övrig föda i form av fröer, talgbollar och ”fågelsockerkaka” serveras på annan plats. Lycka för mig är t.ex. att ha över tio småfåglar (blåmes, talgoxe samt svartmes är tamast), som vågar sitta på huvudet, på axlar samt armar!
Ett av Irwin Berlins örhängen, som har många
år på nacken. Den skrevs redan 1940 och var egentligen tänkt för
amerikanska kämpar under andra världskriget – långt hemifrån. Flera har
spelat in den: bl.a. Bing Crosby, Elvis Presley och några märkliga
översättningar till svenska med bl.a. Pontare som sångare…nja, inte min
favorit och jag tycker inte ens om snö längre. Men visst kan jag önska
snö till jul med skollovet för barnens skull – hela julhelgen förresten
är för mig en ”barnens helg”.
Inomhus var det bullbak som gällde. Här finns
traditioner som; eftermiddagsgäster vill ha kaffe och hembakat bröd,
suck vad jag saknar mammas hembakade småkakor. Kvällsgäster däremot vill
ha glögg med diverse tillbehör.
Vi skulle ha en lugn och ”nyttig” jul detta
året. Så vi bestämde oss för enbart tre saker var, som var oss
”oumbärliga” på julbordet. Jo, jo maken är nu uppe i sju saker och jag
har ännu inte börjat fundera över ”mina” tre. Men färre rätter skall det
definitivt bli – det har den kvinnliga delen i huset bestämt.
Tack o' lov att man inte likt Hamlet behöver
känna tvång att vrida tiden rätt, men vi njuter på Münstergården av
denna ovanliga novembermånad! Storm och blåst är inte trevligt, men så
länge detta befinner sig i södra Sverige, så har vi det bra. Åskväder,
som i år slagit sönder alla vitvaror, telefoner samt datorer, är ett
minne blott – men ovanlig november har det varit.
Att starta matning av de vilda djuren behövs
egentligen inte ännu – vi avvaktar ännu en liten tid med rådjuren, men
småfåglar samt ekorrar är speciellt, varför jag inte kan låta bli. I år
håller tre ekorrar sams (mamma, pappa samt en unge) det brukar de inte
vara, men för oss är det ett bevis på att mården, vars favoritföda är
just ekorre, inte är här – ännu i alla fall.
Kuriosa betyder ”egendomlig, märkvärdig sak” – vad är då märkvärdigt med mina föräldrar? Ingenting speciellt, tycker kanske somliga – men kom igen om 20 år eller mer…hur många äktenskap kommer då att vara från ungdom till ålderdom med samma partner?
Tack, för en mycket trygg barndoms- och uppväxttid som var fylld av musik och djur! Tack, för att vi gjorde långsemester varje sommar – de nordiska länderna genomsöktes! Tack, för att Ni var så moderna – och lät mig resa utomlands ensam –från 13 års ålder! Tack, för fostran i frihet – inte ens tider existerade – bara jag skötte skolan exellent!
Tack, för att Ni skämde bort
mig med uppmärksamhet och tillit!
Väl hemma hos oss plockade mor svamp och bär
medan far skötte landen samt rabatterna. Avkoppling – jodå, även det
hände. Då for karlarna ensamma iväg för fiske.
… och med regn. De enda som verkar tycka om
detta regnande är svampsorterna. Eftersom hundarna minst uppskattar
svampplockning cyklar husse med dem först numera. Under den varmare
sommaren började cykelturerna mycket tidigt, nu när det är mörkare,
startar han inte förrän strax efter 06.oo. Första turen är mellan 1- 1,5
mil med Münstrar, beroende på vilken skogsväg som väljs.
I eftermiddags var det premiärdags för trattkantarellplockning. Men inte förbigås de gula kantarellerna. Tack ò lov har vi vänner som gärna tar emot, i alla fall färdigrensad sådan. Jag vet inte, om jag är helt nöjd med arbetsfördelningen. Jag hävdar att få plocka svampen är bra mycket roligare än att sitta i timmar och rensa, förvälla eller torka. Så tillkommer ju all matlagning också, vilken i och för sig är rolig.
Fågellivet är sig likt. Gässen sträcker fint över Hjälmaren, varför Elly får ”lön” för sin apporteringsträning, vilken pågår även andra tider på året. Skarvjakten är avklarad. Våra alltmer domesticerade småfåglar börjar snart bli en plåga – fast rolig sådan. Vanliga hackspetten har fått tillskott under hela sommaren, för att låta bli småfåglarnas holkar. Det fungerar! Våra tre par har alla fått ungar. Två av ungarna kommer ända fram till farstun för att tala om, ifall maten är slut.
I år har vi även haft två häckande par rödhakar, där hanen med sitt roströda bröst givetvis är mest iögonfallande. Ungarna har även de börjat färga ut nu. De har varit totalt tama. Kilat med sitt karaktäristiska sätt på långa ben under verandan och upp på densamma: mitt bland våra fötter. Gäster vi haft har ropat till ibland, när de skymtat dem i ögonvrån och trott de varit råttor! Även de har älskat sockerkaka, vilket jag måste sluta med –så att de flyttar.
Jag kommer att sakna dem i vinter, men är säker på att de kommer igen. Denna lilla ”Fågel Rödbröst” som genom Selma Lagerlöfs legend om törnet i törnekronan och blodsdroppen som färgade bröstet, är något av den trevligaste fågel jag vet. Så avslutar jag med en liten stilstudie av Isolde. Hon har haft svårt med småfåglarna. Nej då, hon står inte för smått längre – det gjorde hon bara som valp. Men hon har irriterat sig på deras oräddhet på verandan. Speciellt när hackspetten slår sig ner alldeles intill henne med sina ljudliga vingslag. Efter att matte tagit har tag i hennes nacke ett par gånger, ligger hon numera stilla i sin stol och försöker med blicken tala om, vad hon tycker om dem. Försvinner de inte inför de ögonen, har hon börjat gäspa ljudligt. Tala om överslagsgäspning!
Gå till början av sidan!
Inte speciellt intresserad av människor
numera, och om de manliga tvåbenta har jag ända sedan
”rödstrumpetiden” inte haft så höga tankar. Ni vet det där könet som
inte klarar av att göra två saker samtidigt….
Efter att i flera år varit den som tagit hand
om trädgård och gröda, trädgårdsmästardotter som jag är, började han så
smått att kliva in på mitt område. Skogens gåvor som bär och svamp har
varit hans gebit alltid – hur roligt är det att gå i skogen med honom,
tror Ni? Dels går han sjumilasteg, dels tittar han på träden (!) och
hittar snabbt var kantareller, stolt fjällskivling, Karl Johan och all
annan svamp ”bör” finnas. Medan jag tittar ner i backen för att om
möjligt åtminstone hitta en halv korg, fyller han snabbt flera.
Inte bara skogens läckerheter, detta året har
han odlat….för mycket, enligt mig som får arbetet med att ta hand om
allt. Tänk om litet kunde få sitta kvar, som t.ex. fläderblom och bär,
eller vinbär, krusbär etc. Tomater har vi haft hela sommaren, potatis
hade vi till midsommar. Alla kryddväxter är skördade och torkade. Det
värsta har varit gurkorna! Trots att vi gett bort massor både vita och
gröna Västeråsgurkor t.o.m. slanggurkor gjorde troligtvis hästgödseln
susen. Jag vill inte vara med om detta ett år till.
Litet
historik för ”tomten” dvs. dvärgen
När vi avnjöt detta års premiär med svensk färskpotatis samt sill, - tidigt även det - fick jag lova Ingamaj och Eskil, att de inte skulle figurera tillsammans med några tomtar. Varken de eller min tidningsdelare tycker om denna idé tydligen. Ja, ja bestämda åsikter har de alla tre. Eskils idé var att packa bilen full och åka till dem, när ena svärdottern skulle ha ”loppis”.
Får jag
plocka några blommor….
Gå till början av sidan!
|