Hundar i mitt hjärta  

Raika vom Fuchseck

J SEUCH  Raika vom Fuchseck S 38480/2000 har lagt beslag på en plats i hjärtat (e: KLMZB 93 – 0534  Cliff von der Mooshex u: KLMZB 94 – 0410  Cora vom Federbachsee.)

Ett samtal från Uta i Tyskland kom: visste jag någon som ville köpa en tvåårig tik, som hon fött upp och skulle omplaceras? Carina Lundström, kennel Contramarken, var ute efter en blodslinje till, så vi åkte ner och tittade. Carina var något tveksam, då hundens dagsform inte var den bästa, muskler obefintliga samt att hon inte visade upp sig alls. Anledning ”kunde vara” att hon själv var kopplad och familjens kamphund var frigående. Hon kom dock till Carina, och trots att hon var utan tillstymmelse till kondition, var hon så lycklig att hon sökte ut från Carinas gård kilometervis bort i sitt första släpp…..Vad jag sade då lämpar sig ej i tryck.

För mig har Raika alla de bitarna jag sett som bäst hos mina respektive tikar. En riktig alfa-tik med en jaktlust och arbetsglädje som få, yttermera en stor personlighet. Tittar man på hennes resultat i Sverige – ej så många jaktprov förrän 1:a pris i fält ÖKL infann sig, med siffror i genomsnitt som fart: 4  vidd: 4 - dvs. fantastiskt för en KlM, ser det ju ganska enkelt ut. Men de som jagat med s.k. färdiga tyska hundar vet, att i Tyskland arbetar hundarna mestadels under bössan, samt efter skottet, vilket medför att ” avance ” är bortdresserat (läs: ofta med elhalsbands hjälp.). Desto större bedrift av föraren tillika talangfullhet hos Raika, såsom varande den enda vuxna hund av tyska KlM-importer, som också meriterats i Sverige! Att sedan få ett SUCH på en tillika söt tik, med nästan brunsvarta ögon - vilket var mer vanligt förr - var snabbt marscherat! En utställning med ”bara” ck, då jaktmerit ej var klar och sedan tre raka utställningar med cert etc. Raika har bara haft två kullar, den sista med ovan nämnde Tristan vom Fuchseck, som ser mycket lovande ut.

   

Raika, foto Uta Schumann

Raika, foto Carina Lundström

 


Så går en dag ifrån vår tid, och kommer aldrig åter…

J Fält-Bikkja’s Frigga
(96-02-01 - 10-06-24)
(e: DK Farum Calle, u: J Irmün’s Bikkja Jara) 

För många år sedan träffade jag Leena Anderson i Kristinehamn, med en då åtta månaders tik. Irmün’s Bikkja Jara. En ”förnäm” tik – och med det menar jag en hund, som inte brydde sig om kontakttagande med främmande människor. 

Jag var ofta i Danmark och hade blivit förtjust i en dansk hane: Farum Calle, jaktprovsmeriterad, öppen, glad samt mycket social., dessutom en mycket bra hd-statistik bakåt i linjerna. Detta var viktigt för både Kjell och Leena, då Bikkjas syskon inte var röntgade till 100%.

Rabiesvaccinering med utförseltillstånd var i sina linda….så vi chansade på inseminering. En liten stuga på campingplats utanför Helsingborg, med en lunta av diverse papper, väntan på färjan för att hämta sperma, utblandad i äggula samt vispgrädde i termos! Calles husse kom,även han med papper – och hade Calle med sig. Utan koppel bland all trafik….ja, dessa danskar. Men roligt hade vi.

I Helsingborg finns veterinär med behörighet för inseminering – första gången för oss alla tre tvåbenta att inseminera hund – och definitivt första gången för Bikkja, som fick finna sig i att stå obekvämt, medan ”någon” av oss försökte simulera en normal parning. Det blev sex valpar – riktigt bra utdelning på denna konstlade väg. 

 
"Bikkja", blivande mor på jakt Farum Calle, bror till Bobbys mor.

Så föddes då Leenas och Kjells ”Guda-kull” med välkända mytologinamn: Bl.a. Oden, Balder, Bure och så lilla Fält-Bikkja’s Frigga, som stannade inom familjen. 

 
Ungdomsporträtt av Frigga En av de första...

Frigga kom att bli en riktig personlighet. Meriterad förstås (2:a pris ÖKL jaktprov, fullcertad samt Cacib och med BIR och BIM ) . Hon var en fantastisk viltfinnare och blev en riktig specialist på skogsfågel – ja förresten, all fågeljakt. Eftersom den jakten också är husses favorit blev de ett fint par. Det var verkligen husses hund, matte Leena må förlåta. Outtröttlig arbetade hon in i det sista. Gissa vilken hund det sköts flest fasaner för under en jakt för drygt ett år sedan? Och då hade damen fyllt tretton år!

Och hon fick vara med – även om det mot slutet var enbart för en kort stund, men hon lyckades ändå få ställa en sista fågel.

Ett värdigt slut för en gammal dam – som varit en riktig familjemedlem och Kjells ögonsten i drygt 14 år. 


RÖDHAMMERENS CIRKA

SJCH Rödhammerens Cirka S 20614/2003 
e: JCH SUCH Münstergårdens Tyr, u: Rogstabergets Bessie Smith (i sin tur: Bobby-Liza-Minelli).

Överst bland hundarna i mitt hjärta hamnar hon – under denna flik som inte handlar om egna/ägda hundar. Detta av flera orsaker – dels jaktchampion, dels är hon statistiskt sett den bästa avelstik vi haft (hittills) i Sverige. Till råga på allt är hon den sista reminicensen av Münstergårdens blod – efter 25 år med rasen. Så undra på att hon själv, hen- nes barn, hennes uppfödare Arne Lövås (kennel Rödhammeren) samt hennes ägare Martin Holmberg (kennel Präst- gården) ligger mig varmt om hjärtat.

Arne ringde första gången till mig i januari 1996. Inga valpar hade jag på gång, men Bobby skulle para Liza-Minelli, och där köpte han valpen Rogstabergets Bessie Smith (2:a pris AK skog, samt tre cert). Han parade henne så små- ningom med Münstergårdens Tyr – dvs. parningen skedde hos mig, på köksbordet t.o.m. Orsakerna till det förfa- ringssättet räcker att vi vet.

Cirkas ägare jagar mycket, så en ”jaktmaskin” skulle jag benämna henne. Skogsfågeljakt var det som gällde i början – redan första säsongen, strax över sju månader hade hon fast stånd för dessa fåglar. Ägaren var dock ”nybörjare” på jakt med stående hund, och fick rådet av vår kände domare Birger Knutsson: ”Ta hjälp”! Så kom Anders Landin in i bilden…..

Cirka fick mycken träning och uppmärksamhet sina första år – det där med familj och två barn har kommit till, när Cirka var ”färdig”. Mindre tid har med säkerhet därför hennes dotter Prästgårdens Axa fått. Ni vet denna ”lilla” tik som fick en 9:a på fält häromdagen…. Cirkas ”bästa” jakt är fortfarande skogsfågeljakten, där otaliga fåglar skjutits för henne. En fördel med henne är att hon arbetar hela tiden, nackdel däremot är att om Axa är med, tenderar hon att i skogen gå för stort.

Hon är, såvitt jag vet, den enda KlM – åtminstone på tiksidan – som gått till pris på tre underlag: fält, fjäll och skog. Det sägs ibland att hundar ”söderifrån” inte har tillräcklig vidd för att gå på fjäll – därför tror jag ett av de roligaste proven var i Mittådalen, där hon fick en 8 i öppen klass och distanserade de mer högbenta raserna rejält och blev bästa hund i den klassen.

Till råga på allt: hon är en ”lady”! Hanhundsägare må förlåta mig, men jag anser att det är lättare att jaga med hanar. Vi har haft flera hanar själva och att slippa löptider, som har en förmåga att ändras i tiden, och inträffar ofta vid jakt- säsongens start, är synnerligen trevligt. Och inte bara själva löpet – har man otur får man en tik av den återkomman- de skendräktiga typen. Så kanske man har en bra tik - och så kommer det avbräcket med att ha valpar undan hen- ne.

Cirka har bara haft två kullar, och skall förhoppningsvis ha en till i vår. Totalt har hon fått 20 valpar, varav femton styc- ken är jaktprovsmeriterade!! 75 % med andra ord – under två olika hanhundar. Så nog är hon unik alltid. Till största delen tikens påverkan på valparna, så och hanhundens liksom miljöns – men också givetvis valpköparens är av stör- sta vikt! I dessa två kullar finns alltifrån rena nybörjare till de mer erfarna med KlM tidigare i sitt ägo.

En sak är jag dock säker på, om Cirka hade fötts i Tyskland hade hon och hennes barn haft mycket höga poäng på ”Führigkeit”. De är alltså ”dresserbara”, vilket gör det lättare för valpköparna – alltså en egenskap att eftersträva. Det borde även jag själv tänkt mer på – för länge sedan.

Husse med sin bästa jaktkamrat

  


BULLER  och FARUM CHIWA

DKJCH Buller DK25473784: som 1988 fick mig att inse, hur jag ville att en hane skulle se ut. Innan dess hade jag mest sett höga och tunna med uppdragen buklinje, med fattigt käkparti och smal skallbas - relativt tiklika/”söta”. Sam-ma höst gjorde Buller storsuccé! Han blev den första KlM i Danmark att ta 1:a pris på danskt fullbruksprov. Han åkte som första utländska KlM till Tyskland och tog 1:a pris på VGP.  

Buller

Så småningom inskaffades Farum Chiwa DK09102/91 för att paras med Buller. Chiwa var sånär att bli dubbelchampion. Hon fick ett 3:e och ett 2:a pris på fullbruksprov, hade behövt ett första pris. Men husse, som varit vice ordförande i DMK samt  jaktprovsdomare, fick nya intressen. Buller var lika avvaktande mot främlingar, en typisk enmanshund, som Chiwa var charmerande, nästan inställsam. Chiwa fick bara den kullen, och Buller fick i Danmark 44 valpar totalt. Den mest kända var JCH, DKCH DK 21860/89 Ferry; uppfödare och ägare Henrik Rae Andersen.  

Ferry

Uppfödare och ägare till Buller (samt därmed också vår Bobby), Jörgen Arnholt med fru Birthe, blev mycket goda vänner till oss. Många minnen finns: Goda dagar uppe på vår mark i Dalarna, där Jörgen imponerades av Jannies jaktförmåga, och Jörgens livs doublé – på älgkalv. Med Birthe har det blivit många fnitterglada stunder.


ILLEBÖLLES ARCO

Dåvarande unge avelsråd i Danmark Palle Jörgensen, var den som på allvar etablerade det verkliga utbytet med Tyskland. Han inköpte Freya von Hesseltal DK 1424/92 och parade henne med Basco vom Höftersbuch KLMZB 91-1145. Den parningen resulterade i DKCH INTCH KBHV 96 Illebölles Arco DK 0085/95, som blev den yngsta hund att erövra en championattitel. Jag tror, titeln blev klar på dagen efter hans två-årsdag.

Enligt mig samt t.ex Rogstabergets kennel har Arco betytt mycket för aveln. Förutom att nedärva ett stabilt temperament visar hans barn på en stor vidd i sitt sök. Förhållandet hund samt förare/ägare Palle Larsen är mycket speciellt och har gett oförglömliga minnen på såväl prov som hemma hos Palle.

   
Arco, tre månader Arco, vuxen  

 


NIKLAS vom FUCHSECK samt

TRISTAN vom FUCHSECK

Efter att vid 90-talets början på allvar börjat studera Tysklands Zuchtbücher hittade jag Niklas vom Fuchseck, och kontakt togs med hans uppfödare/ägare, Uta Schumann. Vi samtalade per telefon samt brevväxlade och jag förstod att denna Frau Schumann, som tyskar hövligt kallar henne, var en Münster-källa med svindlande djup. Hon är damen med stort D i Tyskland! En kvinnlig, i denna speciellt i Tyskland mansdominerade jakthundsvärld, uppfödare tillika dubbeldomare samt avelsråd, som har högt meriterat allt sitt avelsmaterial. Redan hennes första tik, Cora von der Jägersteige tog Uta VGP 1:a pris med. Britta vom Fuchseck   hade bara en kull, men 4 valpar ur den fick 1:a pris VGP.

I Tyskland är minimikraven för en tik HZP-prov, men detta nöjer sig inte Uta med. Se på Utas hemsida. Förutom för Utas hundar sedvanliga meriter hade Niklas bl.a. Härtenachweis samt Bringtreueprüfung.. En mycket vacker hanhund med en  god mentalitet. Auslesezucht.  

   
Niklas i sin glans dagar, foto Uta Schumann Niklas på ålderns höst, foto Uta Schumann

Kennel Fuchsecks mest framgångsrika kullar är nog till dags dato de två kullar undan Nike von der Fuchskaute 00-0394, en Niklas dotter!

Utas stjärna idag är ur Nikes T-kull: Tristan vom Fuchseck 02-0693. Förutom sedvanliga priser har han också Härtenachweis, Armbruster – Haltabzeichen och Bringtreueprüfung. En alltigenom enorm hanhund, med ett lugnt och mycket bra temperament. Auslesezucht. Han har två kullar efter sig här i norr; Carina Lundström och Contramarkens senaste kull samt en i Norge: Pål Thoressens Kennel Lokkebergets.

   
Tristan, foto Uta Schumann Tristan i språng, foto Uta Schumann

 


(Rogstabergets) Liza-Minelli

Kennelnamnet på J Liza-Minelli  S 38139/91 H, har jag skrivit inom parentes, eftersom Ingamaj Andersson hjälpte till att ta en kull på en tik. Den tiken var uppfödd av henne själv, varför jag kan tycka, att just ”Liza” borde haft kennelnamn även hon, men Ingamaj ville som vanligt vara noggrann. Liza är e: SUCH Ricky S27779/90 H u: J Rogstabergets Freja S28536/85 H                               .

Liza var en mycket speciell lady,  jag kallade henne "prinsessan". Hon var dessutom en riktigt söt hund, det mest feminina man kan tänka sig. Under de dagar hon bodde hos oss (t.ex vid parningar med två hanar) eller på Tysklandsresor, var hon en lady utöver alla andra hundar. Elegant, förnämt tittade hon över ”publiken”, vare sig vi var på pubar eller restauranter. Våra hundratals mil tillsammans i bil, är oförglömliga - hon märktes inte! Fnittriga kvinnor undrade ibland: Är hon i bilen, eller har vi glömt henne? Parningar genomfördes ibland med en förnäm suck: Måste jag så…..

Litet mer  entusiasm visade hon för Illebölles Arco (se ovan) och ur den kullen föddes två stjärnor: JCH SUCH Rogstabergets Jerry Lee Lewis S 23992/99H samt SUCH Rogstabergets Jackie Shannon S23998/99 H (mer om dessa två hundar under flik; Rogstabergets kennel), vilka också fick Ingamaj till en nytändning vad avel beträffar. Bara Liza fick vara/ligga nära - helst i knä, eller tätt intill i säng - älskade hon människan, som den tjänare till henne, hon ansåg oss vara.

  

Liza i profíl

 

Puss och tack för en lång parning...


Lokkebergets F`ixi´t Frida

En hund till kommer här bland ”hjärtehundarna”: Lokkeberget´s F`ixi´t Frida, som har vår Bobby som far. Jag var inte - skam till sägandes - överförtjust i modern, men trodde, liksom ägaren Pål Thoresen på kombinationen. Det blev bra. Frida är en söt tik med en mentalitet, som man inte ser så ofta hos Münsterländer. Lugn, nervfast och lättdress- bar! Husse hade kunnat lyckats mycket bra med henne på prov, om tiden hade funnits. Jag säger bara som så: vissa skaffar barn och ger dem den tid som behov kräver…andra ger all tid till varelsen på två ben.

I år har Frida haft sin tredje och sista kull. Fadern till den kullen: Rogstabergets Jackson Browne, där en av valparna stannade hos pappan. Yttermera har Frida varit nere i Italien för andra gången – dels för att vara med i reportage om rasen  bl.a. i jakttidningar - dels för att hälsa på sin dotter efter Tristan vom Fuchseck.

Förra gången i Italien var Frida med på storjakt på fasan. Bland många hundar bestående av Vorsteh, Weimaran etc. var hon den enda KlM och: stjärnan! Trots kardborrar och törnen arbetade hon utan att minska på vare sig fart eller vidd, där de andra hundarna tvekade. Valpar tingades, och kvar i minnet stannade hon, varför de inbjöds i år för semester med familjen – samt uppvisning av Frida! (se här)

När Frida fattat stånd, är det inget eller inga som kan rubba hennes koncentration. Det enda hon väntar på är husses kommando: ”ja” och med en explosion följer hennes avance! Passkyttar kan i lugn och ro placeras ut – eller som i detta fall även fotografer.

Den här gången var marken inte full av kardborrar, men väl småsaker som flög i luften, som man t.o.m. kan skönja på fotona. Undrar vad de kallas därnere – knott eller svidd? Nedan en stilstudie av Frida - med egen plats i hjärtat.

    
      
  

Fridas son: Lokkeberget's Igor bara ett år, men fullfjädrad apportör!

 

Gå till början av sidan