Jaktprov

 
Jakt med Kleiner Münsterländer

Hur använder vi våra Münsterländer? 

Detta med att kalla sig ”jägare” – kräver en hel del. Fortfarande – efter snart 19 år av jakt, där en hel del villebråd lagts ned – faktiskt (!) trivs jag bäst med samspelet förare – hund, viltvård etc. Maken, som jag beskriver under fli- ken: Om oss, är riktige jägaren i vår familj.

Vår första KlM var en riktig all-rounder, med vilken vi jagade allt. Genom åren med rasen har vi lärt oss att hundar är individer, vi har haft en ”ren” fågelhund, men de flesta har haft intresse för allt vilt. För att kategoriskt uttala sig om Jakthunden KlM krävs för visso kunskap. Vi har varit med på olika sorters träning och jakt i rasens hemland, samt jagat med tyska vänner även i Sverige. En klar fördel, för att inte missförstånd skall uppstå, är att man kan tala språ- ket och då menar jag inte skoltyskan, som i mitt fall bestod av sex år... Hundspråket innehåller så många ord, uttryck som inte ens står i de tjockaste ordböcker. 

I Tyskland släpps ”drivande” hundar enbart på jaktmark med minst 1000 ha. KlM skall arbeta under bössan. ”Avan- ce” förekommer inte vare sig på prov eller i praktiskt jakt. Hunden står (oftast) för viltet, föraren lägger ned hunden och ”trampar” själv upp villebrådet, som hunden på kommando skall apportera. De tyska importer som vi och våra vänner har införskaffat som har varit några år, har minst sagt därför haft ”trög” eller obefintlig avance. Detta har dres- syr med elhalsband effektivt tagits ur hunden. De allra flesta jakter i Tyskland försiggår helt tyst!

Hunden skall uppvisa skall en gång på hårvilt t.ex. under VJP eller HZP, vilket är ett kriterium för dem att hunden har jaktlust. Sedan – i praktisk jakt förekommer det vid grisjakt, samt om hunden upplärts till ”Totverbeller” (skallar sittan- de vid funnet vilt, när hunden använts till eftersök). Nåde den hund, som skallar under fågeljakt! För den som är in- tresserad har en följetong skrivits i fyra artiklar i KLM's tidning i Tyskland, Kleine Münsterländer (Verbandszeit- schrift für Kleine Münsterländer Vorstehunde) om allround-jakthunden Ben!

Om grisjakt i Tyskland, där vildsvin i flera år är en verklig plåga, är det kanske av intresse vad ordföranden i Tysk- land (rasens hemland!!), Bernd-Dieter Jesinghausen, skriver i ledaren av nr 1 2009: 

Då KlM inte bara är en älskad jakthund utan också en älskad kamrat/följeslagare under jakt, blomstrar uppfödning av grishundar. Han hör allt som oftast talas om hundar som används – utan godkända pap- per på prov eller utbildning därför (s.k. grönt kort, min egen anmärkning). Detta får ”vi” inte tillåta i Tysk- land, inte ens en gång undantagsvis, då det finns raser som framavlats för detta syfte i generationer och för lång tid framöver kan garantera en sådan jaktutövning. 

Han poängterar yttermera att uppfödare skall fortsätta att ge jägare – manliga som kvinnliga – denna intelligenta, lättförda samt pålitliga ras!

”Myten” om att ”dåliga/ej avelsgodkända" hundar säljs till Sverige – stämmer inte. OM hunden inte uppvisar skall på något av anlagstesterna – se t.ex. hur många hundar, som får omdömet: ”fraglich”- räcker det att visa upp skall utan- för provtagning för två domare under jakt för att de skall avelsgodkännas. VJP samt HZP är anlagsprov (förutom ett par saker i det sistnämnda provet, som betygsätts). Här kan man få se hundägare, som ”hänger” i halsen
på hundarna i väntan på apportkommando – särskild lydnad krävs sannerligen inte. VGP – däremot kräver lydnad, så tyskarna förväntar sig att se några ekipage från Sverige så småningom….. Danmark ligger, som vanligt långt före oss. Redan 1988 tog en dansk hund 1:a pris på VGP därnere.
 

Dessutom: vad praktisk jakt beträffar i Tyskland, kanske det är av intresse för jägare att veta, att hund med enbart VJP eller HZP skall framföras i jaktkoppel alternativt lina under jakt. Släpps ändå en s.k. jakt –omeriterad hund och t.ex. den förorsakar en bilolycka gäller inga försäkringar alls. För att användas i liknande jakt vi bedriver i Sverige, skall hunden ha ett ”grönt kort”, vilket den tilldelas efter meritering i VGP eller Jaktbruksbarhetsprov.  Så det är VGP som gäller, likt vårt eget samt Danmarks fullbruksprov förutom ett rävmoment till i Tyskland. För hanhundens del för avelsgodkännande räcker HZP, men statistiken visar att de hanar som går i avel har VGP-meriter, utom i något enstaka fall. 

Innan man släpper sin snabbgående hund på hårvilt måste stoppsignal samt inkallningssignal sitta perfekt! Att hunden så småningom blir s.k. självlärd är en utopi, som lyckligtvis inte många tror på. Att dessa två kommmandon skulle ta flera år att lära in, tyder på hundar som inte är tillräckligt dresserbara eller på hundförare som har en del att lära. Är man noggrann bör inte ett max 2 år vara för långt att vänta innan hårviltsjakten. Som tillägg skriver jag att man kan också tala om ett etiskt förhållningssätt till detta med jakt. Själv trivs jag med att höra ett fint drevskall, där t.ex. Tax eller Basset får rådjuren att bukta utan panik/flykt, som man numera hör allt oftare. Speciellt illa låter det, när det talas om ”jägare”, som släpper två hundar - vare sig det är Wachtel eller KlM - samtidigt. En stövare skall vara rådjursren. Jag undrar jag, hur länge jakt med stötande (de kallas visst ”drivande” numera), snabba KlM kommer att få användas till rådjursjakt över huvudtaget?

 
(foto: U.Schumann) (foto: U.Schumann)
 

Glad tysk jägare. (foto: Torun Brate)




Annorlunda julfirande i jaktens tecken

I år (2008) firades en veckas julferie i Skåne hos vännerna Carina och Bengt Lundström, Kennel Contramarken. God mat och dryck givetvis, men det var hundarna och minst sagt differentierade jakter på olika marker som stod i cent- rum. Hu, vad åren går – vi kom på att vi umgåtts i snart 15 år. Nu, när de flyttat till Näverängen, kunde vi ses hela familjerna, även våra fyrbenta var med!

En dag fick vår lilla Basset Petite vara huvudperson. Rådjursjakt i sin prydnad med fint buktande djur. Fyra stycken fanns åtminstone på marken, och husse fick låna en modern pejl och kunde efteråt med stolthet visa hur långt hon sprungit och hur hon gått…så gissa vad som skall inhandlas… Hade vi haft en sådan förra året när hon försvann, hade hon inte behövt vara olycklig och vi hysteriska i fyra dygn!
  

Liten men "stor" Stina

Storjakt på hare och/eller fasan är något som bedrivs mer ”söderut” dvs. för oss är det Skåne samt Danmark som bjudit på sådan jakt förut och nu var det dags igen. Många  skyttar som styrs upp av rutinerad jaktledare samt syn- nerligen väldisciplinerade hundar. Hundarna framförs mestadels i jaktkoppel, för att sedan användas som apportörer av harar. Om man inte heter Raika vom Fuchseck förstås med tysk jaktdressyr (liksom vår Aron vom Rugen End när han fanns) – då kan man vara lös, fatta stånd för hare och när jägaren tar ett enda steg framåt och haren tar till flykten lägger sig Raika ner blixtsnabbt, med huvudet mellan framtassarna och haren skjuts utan fara för hunden. Även för Raika börjar dessvärre åren gå undan, tio år numera, men hennes dotter Contramarkens Flocke, ligger inte långt
efter som jaktkamrat!

 
Duktig Flocke med ägare Elly i snabb apport


Så här ser viltparad ut efter lyckad jakt!

Sista dagen var avsatt för kaninjakt! Jag har sett tindrande ögon på barn, nu såg jag det på äkta hälften och dess- utom med ett brett leende – hela dagen. Han har jagat kanin med Carina och Bengt förut, men denna dagen var det premiär för Joels del med kaninjakt med Iller! Det var en upplevelse! Frågor om illrarna var många – det är inte ”bara” att skaffa ett sådant djur inte. De skall skötas noggrant – t.o.m. motioneras och tränas bl.a. i rör för att vara i bästa kondition. För dagen fanns två illrar, bägge två var av modell yngre, under träning kan man kanske kalla det. En var den klare favoriten av ägaren och verkade ha aningen mer anlag . En blixtsnabb jakt, med illern som förs ner av husse i ett hål och så plötsligt ”poppar” en kanin upp i ett hål bredvid. Att vara god skytt är sannerligen en fördel.

Apporterande hund finns med – och de får arbeta, hårt t.o.m. Det är inte bara Gotland som har gott om kaniner. Här var det kaniner, kaniner och åter kaniner….jag är så gammal att jag hört Hylands reportage om alla japaner överallt. Dessutom tillräckligt gammal för att ha varit med om uppfödning hemma av sådana djur för att äta. Att få ”apportvilt” i all ära, men dessa skall allt tillagas – vildkaniner lär smaka mycket bättre, och min kryddvariation är säkerligen stör- re än min mors dåtida vitpeppar och salt. Jag kanske återkommer med recept någon gång under fliken kuriosa.

Vår garanterat roligaste och mest spännande jul – någonsin: Stort tack för den!

Iller släpps ner

  
 
Apportör: Joel Många frågor till illerjägaren
 

Roligt har de, Joel och Bengt



 
Katt bland hermelinerna? 
   
Några rader om Wachteln Kastor.

Har Ni hamnat på fel sida? Hur kan jag börja avsnittet jaktprov med Wachtelns? Meningen är helt enkelt, att visa på kraven för denna rasen – eventuellt något att tänka på inför val av ras nästa gång. Så slipper vi kanske flera, som fostrar sin KlM-valp, som om man köpt en Wachtel och som man bör fostra just en Wachtel, med sitt under första levnadsåret stötande hårvilt under mycket disciplinerade former. För bägge raserna gäller lydnad! Skallande ”vilt- skrämmare” gagnar ingen jakt.

Kastor var det. Hans riktiga namn är: S53127/2007 Schakalens Kastor (e: SUCH Arrak, u: Prästbolets Cola ”Sal- ly”). Historien om honom började egentligen för länge sedan. I familjen, där han bor, har alltid funnits taxar – som sig bör har de använts till drivande jakt. Så för sådär 20 år sedan kom en KlM till hemmet. ”Emil” tränades i lydnad, var med på en och annan agilitytävling och jagade.
   

Emil


Dottern i familjen tyckte inte pappa var tillräcklig ”hundmänniska”, varför jag fick tillsägelsen att inte sälja någon Mün- stervalp till honom - döttrar kan vara ”hårda” mot sina fäder ibland.

Det blev en Wachtelvalp….och vilket exemplar! Den absolut trevligaste, lugnaste Wachtel jag träffat. Hd A, och har nu gått sitt första jaktprov för rasen i unghundsklass med godkänt resultat. Mor i huset har gått lydnadskurs, vilket gör att han fungerar som sällskap under långa svampturer – då skall/får han inte jaga. Däremot med husse iförd ”riktiga” kläder samt bössa! Fungerar alldeles utmärkt! Till saken hör att Anders Landins bägge filmer införskaffats – även om inte Kastor skall bli fågelhund, har många guldkorn hittats däri. Bravo Anders!
    

Kastor

   
Här nedan följer – mycket schematiskt – olika saker som ingår i Wachtelns jaktprov, där jag poängterar en del saker, jag finner intressant med tanke på vår ras: KlM och vissa ”diskussioner” som ibland förts bl.a. på nätet. Våra egna jaktprov kommer så småningom. 

Drevarbete på fälthare
Här ges olika poäng beroende på längd, noggrannhet samt tid. För högsta poäng skall spåret följas 800 meter men mindre än 1500 meter.

a) drevskall:   Drevskallet skall vara ärligt, fortgå hela tiden med jämn intensitet - om
hunden tappar spåret måste skallet upphöra och börja igen, när hun-
den åter är på spåret. Som "oärligt" skall ges lågt poäng, dit räknas
bl.a. om hunden skallar direkt efter lössläppning - utan att följa ett
vilt / ett spår.
b) spårvilja: Ivrigt sökande runt förare räknas ej som spårvilja. OBS! Spårviljan
får ej vara för stor med lång åtföljande drevtid, vilket ger avdrag. Tid
mätes noggrant.
c) spårsäkerhet: Mäter hundens förmåga att anpassa tempot till spårets svårighets-
grad. För max poäng måste hunden följa spåret minst 500 meter
med ett säkert spårande

Skogsarbete
Hunden skall självständigt och snabbt söka av anvisad terräng - utan stöd av förare (funktionärer driver av området innan - nytt terrängavsnitt för varje hund)

Vattenarbete
För att hunden skall få maxpoäng krävs tveklös igång med bra simmande.

Skottreaktion
Hunden bör befinna sig 10-15 meter ifrån föraren. För maxpoäng: förbli oberörd, kunna kallas in och skickas ut igen under skott (m.a.o. disciplin även här).

Apportering
Fågel, hare/kanin - skall apporteras utan att skada viltet.

Förighet
Bedöms under alla momenten. Bl.a. ses på hundens förmåga att vara helt lugn mellan momenten. Hundens kontakt- tagande med förare. Inkallning skall prövas gånger flera under dagen. Observera: om hunden är borta för länge ges avdrag.

   
Lycka till i fortsättningen, Kastor, husse och matte!