Under denna fliken dyker det upp litet diverse, som kommer till min kännedom, mera av allmänt intresse för rasen. Givetvis personligt präglat av mitt tyckande/mina åsikter – det är ju det som är bra med en hemsida.

    
Liten blev stor... större... ja, störst! 2013-07-16

Om någon hade sagt för tio till femton år sedan att en liten Münsterländer skulle vara störst ett år på Vorstehklubbens meritlista, hade jag inte trott det vara möjligt! För flera år sedan talade utlandet om, att vi i Sverige hade för dåligt material och för dåliga förare av rasen…. Och visst var det väl så att inte många KlM-ägare satsade helhjärtat på prov och de fåtal, som gjorde det hade ett blod som började få alltmer för liten genetisk bas och det satsades definitivt inte på allroundegenskaper, egenskapssiffrorna var låga för vår ras och mentaliteten…nja, inte helt i min smak.

Så öppnades gränserna och därmed skedde utbyte med i första hand Danmark samt senare Tyskland, och Münstern började klättra i resultatlistorna på prov. Rasen har börjat ta för sig ordentligt med egenskapssiffror i paritet mot strävhårig Vorsteh. Bland instiftade vandringspriser har dock inte rasen ens hälften så många som de ”stora” i rasen – egentligen bara två, där det ena delas ut till ”Bästa Kleiner Münsterländer”, instiftat av Jan Olof Hahn, samt ett Avelspris, som väcktes och iordningsställdes av dåvarande AR Marina Skotte samt mig själv. Pengar tiggdes ihop och statuterna vandrade fram och tillbaka mellan oss och styrelsen i SVK – tills dessa beslutades. Detta pris, en stor oljemålning, har degraderats till ett s.k. ”tavelpris” med statuter som inte gemene man förstår sig på … Jag vet att numera avlidne Carl-Göran Wingårdh försökte instifta ett vandringspris för bästa unghund i rasen – men han ”gav upp” strax före sitt frånfälle, då hans statuter ej godtogs.

Så finns två vandringspriser till, där en Münsterländer aldrig fått sig tilldelat det ena –förrän just detta året: Kennel Bolundens VPR till ”Bästa hund på flera underlag” samt G.Schildts VPR till ”Bästa hund av annan ras”. Att bli bästa hund av annan ras, är inte totalt omöjligt, medan däremot att bli bästa hund – oavsett ras – skog, fält samt fjäll (på flera underlag) – verkar hart när omöjligt.

Så lyckades det – Prästgårdens B – Approx S28459/2008 tog alla tre vandringspriserna! Han var redan dubbelchampion strax efter två år – med 1:a pris på fullbruksprov utöver sina 1:a pris i EKL – inte inbakat i championatet alltså. Hans rekord av provresultat blir nog inte bara mycket svårslaget, snarare omöjligt. Redan året innan hade han fått skriftligt på, att han vunnit två av dem, men vad det gällde ”Proxen” sågs tydligen 1:a pris i fullbruksprov inte som merit –trots att det låg utöver Ekl-priserna, varpå ena priset ”försvann” ifrån honom.

Så tävlandet i EKL fortsatte – mest för skojs skull, på olika underlag, flera prover runt om i Sverige, och för olika domare, och med flera hela prov. Liten vacker statistik: Elitklass: förutom ett 3:e pris samt fem stycken 2:a pris, så sju stycken 1:a pris! En gång med 8:a i betyg så dessutom 2 x 9 ! Så detta med titlar, då jag själv inte bryr mig så mycket om utställningsresultat – av flera skäl, är jaktchampionatet så att säga ”kronan på verket” och så är 1:a pris i fullbruksprov ett rejält mandomsprov. ”Proxen” har dessutom ett finskt Jaktprovschampionat. Intressant detta med statistik är dessutom att se, att många hundar går på samma terräng, gärna ”hemmamarker” samt hundarna döms av ett fåtal domare….

    
     

I hans stamtavla är både mor och far jaktchampion och ytterligare en finns med dubbelchampionat. Bakom honom ligger en stark tiklinje, vilket enligt de flesta genetiker är av högsta vikt. För exteriörens skull, där även hanen spelar roll, är det av vikt att eftersträva en typlikhet. Tittar man på helheten, konstruktion, benstomme och storlek m.m. skall föräldrarna vara så lika som möjligt. Då slipper man ojämna kullar med för små eller för stora hundar – sällan flera exemplar som med ett typiskt svensk ord benämnes: lagom. Eller höga, luftiga hundar med benstomme och vinklar som är otillräckliga! Rasen börjar i mina ögon bli mer ohomogen igen – dvs. flera som inte längre i typ liknar den tyska hunden – den vi bör eftersträva, då det är rasens hemland.

Denna kombination av täckhundar – mor och far till ”Proxen” verkar ha varit en lyckad sådan. Med tio valpar, där ännu så länge det finns tre dubbelchampion, och ett par till på väg att bli det. B-Frodo samt B-Lyng Hauk , den sistnämnde är i Norge. B-Tyra är SEUCH och saknar ett 1:a pris till för att vara dubbelchampion. B-Birka har också hon en 1:a i EKL, B-Atlas har ett 2:a pris – och av de sista fyra finns två med 1:a pris i ÖKL samt 2 med 2:a pris. Alla tio är jaktprovsmeriterade alltså - bara det är unikum för en kull Münsterländer.

  
     

På tal om den starka tiklinjen, som i detta fallet är Rogstabergets, tas kenneln bort från min hemsida. Vi har kommit överens om, Ingamaj och jag samt nye kennelinnehavaren Anders Lindberg med sin fru att historiken skall finnas kvar, då den skrivits av mig och Ingamaj och speglar grunden, på den nya hemsidan.
Den hittar Ni här: www.rogstabergets.se
 
Många faktorer skall spela in för att få en optimal kull – och beroende på vilken genetiker man talar med viktas de olika avgörande faktorerna in. Exteriör samt sjukdomars nedärvning 50-50%. Variationerna sedan kommer i: Tikens betydelse; hur är hon mentalt, hur fostrar hon sina valpar? Uppfödarens roll de första åtta veckorna samt valparnas miljö, och sist men inte minst – valpköparens viktiga roll , som startar så fort valpen kommit till sin nya miljö.

Valpköparen till ”Proxen” ovan är numera välkände Ingemar Johansson, som ställer upp med träning inom Västsvenskas område. Han har helt klart varit en eldsjäl – inte bara med sin egen hanhund samt dotter Lindas B-Tyra utan han har pushat hela kullen samt deras ägare…..En sådan valpköpare växer inte heller på träd!

 
 


Gå till början av sidan

  
Våren som inte vill komma - ens i Danmark 2013-04-24

Det finns två saker att förvänta sig med våren i Münstervärlden, dels det stora vårprovet för vår ras i Danmark, dels att spännande valpkullar väntas. Danmark har för oss ”gamlingar” i Münstervärlden alltid varit en av årets höjdpunkter, som vi åkt till otaliga gånger. Det är så speciellt på många vis. Första gången –för länge sedan – var en kulturell chock, efter att ha varit på prov i Sverige med ett fåtal Münster som provdeltagare till Danmarks vårprov för enbart vår ras och då över 100 ekipage! Flaggor och hornblåsning var tradition liksom otroligt god mat. Och vilken gästfrihet! Från att komma från ett klimat, där KlM då nästan sågs med en fnysning och minst sagt över axeln, kom man till glädjen, skämten och skratten. Stämningen var rå, men hjärtligt och Jantelag var ett helt okänt begrepp.

Bilder och litet text om prov finns under fliken Münsterminnen. Jag var inbjuden i år, men kunde inte – vi får se till nästa år. Som vanligt är Carsten Tröjborg den generöse värden och kocken. I år hade han 29 stycken på middag på fredagskvällen och maten skämdes inte för sig: vad sägs om kammusslor till förrätt samt hjortstek som huvudrätt…? Drycken nämner jag inte!

Detta år var ett rekordår vad antalet svensk ekipage beträffar. På lördagen var det 12 stycken av 50. Representerade kennlar var bl.a. Contramarken, Hedängen, Herrskapet, Münsterkullen, Quorum samt Skrämmen. Ingen gick till pris, men en del omtalade danskarna som riktiga ”talenter”. Lydnaden måste vara på topp, men dessutom var fågeltillgången sämre än vanligt samt de som fanns var ”svåra”. Även Danmark, likt även övriga Europeiska länder har haft en minst sagt besvärlig vinter.

Två unghundar gick till pris samt tre i ÖKL. Vann i ÖKL gjorde hunden Isac med en av KlM’s förgrundsfigurer Hans Loose, som ägare och förare. Gråsidingens Xenofon tog ett 2:a pris, exporterad till Danmark, varför han inte räknas med bland de helsvenska ekipagen. Vinnarklass på söndagen bestod av 28 hundar, därav fem som var svenska. Hedängen, Prästgården, som hade tre med B-Birka inräknad –felanmäld till lördagen, samt Quorum. Bästa av de svenska var Prästgårdens B-Approx samt, Hedängens Elin, som inför matchningen på eftermiddagen placerade sig som reserver.

Vann gjorde DKCH Fuglevangs Jack ( med bl.a. pris i fullbruksprov samt VGP 1:a pris) ägd av Peter W Jürgenssen. Denne Jack har använts av kennel Herrskapet, där bägge tikarna: Herrskapets Judy samt Jolene exporterades till Tyskland. Den ena av dessa ägs av kennel Kiefernwalde och var givetvis bästa hund på VJP .

  

Systrarna på väg till Tyskland besöker först pappa Jack, som kallas "Malte".
(foto: T. Brate)
 

Mindre särskilda vårprov förekommer också……

…bl.a i Säffle helgen, som var med domare Ingemar Roselin. Av 4 hundar som gick till pris var tre av dem Münsterländer. En liten dam på 14 månader fick 7 på fält samt en 9:a på apporten: Skrämmens Eulalia, kallas för Ella. Ägare är Erika och Simon Nyström. Vilken början – ”bara” vatten och spår senare. Grattis!
 

Matte och husse samt duktiga "Ella". (foto: E.Kulstadvik)

 Annars är det relativt lugnt på provfronten – om man inte reser till Norge och ställer upp bland hundratals settrar och övriga engelska. Snön ville inte bära för de två KlM som försökte, nej här skall det vara högbenta engelska som snabb, snabbare, snabbast försvinner i horisont, och verkar prissättas efter den komparationen också…..det är min egen reflektion, när jag samtidigt funderar på hur man jagar över sådana.


Så är det valptider!

De flesta uppfödare försöker få valpar, som kommer till sina ägare under den varma delen av året, och inte krockar med jaktsäsong. Det kan vara svårt att välja ibland kullarna. Bland dem som väntar valpar idag, där jag känner hundarna som har parats, samt även träffat och känner hundar bakåt i stamtavlan vill jag nämna två kullar, där jag känner till hundar samt även uppfödarna och därför kan rekommendera:

Söderut i Sverige väntar Prästgårdens B-Tyra valpar, på Skrämmens kennel utanför Kungälv. Uppfödare är Ingemar Johansson samt hans dotter Linda. (Se www.skrammens.se) Tyra är parad med danske Hedeskov’s Guffe vars uppfödare heter Johannes Mörch och som jag känt länge, ägare är Jette Anderssen. Bakom Tyra ligger hundar, som liksom henne själv är välkända och högt meriterade, svenska hundar, varför Ni själva kan kontrollera på stamtavlan. Bakom Guffe hittar vi – både på fader- och modersida, välkända Hesseltal samt Heeker Eichengrund som bägge är tyska kennlar. Guffe har förutom 1:a pris på jaktprov även ett 1:a pris på fullbruksprov.
 

  
Hedeskov's Guffe


Norrut kommer ungefär samtidigt valparna undan Rogstabergets Samantha Fox samt Herrskapets I-Kurbits. Rogstabergets kennel, numera under makarna Lindbergs försorg har nyss fått hemsidan färdig; www.rogstabergets.se. ”Foxie” känner jag väl och är nog den vackraste skimmeltik jag vet. Bakom i hennes stamtavla blandas svenskt och tyskt, där jag träffat de flesta hundarna. Bl.a. välkänd mor Rogstabergets Jackie Shannon samt Hesseltalblodet ligger bakom. ”Kurre” är motsvarigheten i hanhundsvärlden – nog den vackraste brun-vita hane jag känner idag. Även här mycket bra blod bakom - Kiefernwalde t.ex. som hans mor heter – den mörkögda och vackra Gora, som har 1:a pris på VGP. Både ”Foxie” samt ”Kurre” är meriterade – och bägge lugna och lättförda.
 

Föräldraparet Samantha Fox och Kurbits. (foto: T.Brate)

  
Rogstabergets Samantha Fox
(foto: T.Brate)		 Herrskapets I-Kurbits
(foto: T.Brate)

När man får tillgång till sådana fotografier som på sista paret av Torun Brate som verkligen är proffs på att fotografera hundar, hästar ja alla djur, med förmåga att få fram ”det där” känns det extra roligt. Skriven text i all ära, men det är fotona som gör det där extra. Skulle jag så skylla på skillnad i kamerautrustning.....vore det en ”sanning” med modifikation!

  

Gå till början av sidan