Under
denna fliken dyker det upp litet diverse, som kommer till min
kännedom, mera av allmänt intresse för rasen. Givetvis personligt präglat
av mitt tyckande/mina åsikter – det är ju det som är bra med en
hemsida.
|
|
Liten blev stor... större...
ja, störst! |
2013-07-16 |
Om någon hade sagt för tio
till femton år sedan att en liten Münsterländer skulle vara störst ett
år på Vorstehklubbens meritlista, hade jag inte trott det vara möjligt!
För flera år sedan talade utlandet om, att vi i Sverige hade för dåligt
material och för dåliga förare av rasen…. Och visst var det väl så att
inte många KlM-ägare satsade helhjärtat på prov och de fåtal, som gjorde
det hade ett blod som började få alltmer för liten genetisk bas och det
satsades definitivt inte på allroundegenskaper, egenskapssiffrorna var
låga för vår ras och mentaliteten…nja, inte helt i min smak.
Så
öppnades gränserna och därmed skedde utbyte med i första hand Danmark
samt senare Tyskland, och Münstern började klättra i resultatlistorna på
prov. Rasen har börjat ta för sig ordentligt med egenskapssiffror i
paritet mot strävhårig Vorsteh. Bland instiftade vandringspriser har
dock inte rasen ens hälften så många som de ”stora” i rasen – egentligen
bara två, där det ena delas ut till ”Bästa Kleiner Münsterländer”,
instiftat av Jan Olof Hahn, samt ett Avelspris, som väcktes och
iordningsställdes av dåvarande AR Marina Skotte samt mig själv. Pengar
tiggdes ihop och statuterna vandrade fram och tillbaka mellan oss och
styrelsen i SVK – tills dessa beslutades. Detta pris, en stor
oljemålning, har degraderats till ett s.k. ”tavelpris” med statuter som
inte gemene man förstår sig på … Jag vet att numera avlidne Carl-Göran
Wingårdh försökte instifta ett vandringspris för bästa unghund i rasen –
men han ”gav upp” strax före sitt frånfälle, då hans statuter ej
godtogs.
Så finns två vandringspriser till, där en Münsterländer
aldrig fått sig tilldelat det ena –förrän just detta året: Kennel
Bolundens VPR till ”Bästa hund på flera underlag” samt G.Schildts VPR
till ”Bästa hund av annan ras”. Att bli bästa hund av annan ras, är inte
totalt omöjligt, medan däremot att bli bästa hund – oavsett ras – skog,
fält samt fjäll (på flera underlag) – verkar hart när omöjligt.
Så lyckades det – Prästgårdens B – Approx S28459/2008 tog alla tre
vandringspriserna! Han var redan dubbelchampion strax efter två år – med
1:a pris på fullbruksprov utöver sina 1:a pris i EKL – inte inbakat i
championatet alltså. Hans rekord av provresultat blir nog inte bara
mycket svårslaget, snarare omöjligt. Redan året innan hade han fått
skriftligt på, att han vunnit två av dem, men vad det gällde ”Proxen”
sågs tydligen 1:a pris i fullbruksprov inte som merit –trots att det låg
utöver Ekl-priserna, varpå ena priset ”försvann” ifrån honom.
Så
tävlandet i EKL fortsatte – mest för skojs skull, på olika underlag,
flera prover runt om i Sverige, och för olika domare, och med flera hela
prov. Liten vacker statistik: Elitklass: förutom ett 3:e pris samt fem
stycken 2:a pris, så sju stycken 1:a pris! En gång med 8:a i betyg så
dessutom 2 x 9 ! Så detta med titlar, då jag själv inte bryr mig så
mycket om utställningsresultat – av flera skäl, är jaktchampionatet så
att säga ”kronan på verket” och så är 1:a pris i fullbruksprov ett
rejält mandomsprov. ”Proxen” har dessutom ett finskt
Jaktprovschampionat. Intressant detta med statistik är dessutom att se,
att många hundar går på samma terräng, gärna ”hemmamarker” samt hundarna
döms av ett fåtal domare….
 |
|
|
|
|
|
I hans stamtavla är både mor
och far jaktchampion och ytterligare en finns med dubbelchampionat.
Bakom honom ligger en stark tiklinje, vilket enligt de flesta genetiker
är av högsta vikt. För exteriörens skull, där även hanen spelar roll, är
det av vikt att eftersträva en typlikhet. Tittar man på helheten,
konstruktion, benstomme och storlek m.m. skall föräldrarna vara så lika
som möjligt. Då slipper man ojämna kullar med för små eller för stora
hundar – sällan flera exemplar som med ett typiskt svensk ord benämnes:
lagom. Eller höga, luftiga hundar med benstomme och vinklar som är
otillräckliga! Rasen börjar i mina ögon bli mer ohomogen igen – dvs.
flera som inte längre i typ liknar den tyska hunden – den vi bör
eftersträva, då det är rasens hemland.
Denna kombination av
täckhundar – mor och far till ”Proxen” verkar ha varit en lyckad sådan.
Med tio valpar, där ännu så länge det finns tre dubbelchampion, och ett
par till på väg att bli det. B-Frodo samt B-Lyng Hauk , den sistnämnde
är i Norge. B-Tyra är SEUCH och saknar ett 1:a pris till för att vara
dubbelchampion. B-Birka har också hon en 1:a i EKL, B-Atlas har ett 2:a
pris – och av de sista fyra finns två med 1:a pris i ÖKL samt 2 med 2:a
pris. Alla tio är jaktprovsmeriterade alltså - bara det är unikum för en
kull Münsterländer.
 |
|
 |
|
|
|
På tal om den starka
tiklinjen, som i detta fallet är Rogstabergets, tas kenneln bort från
min hemsida. Vi har kommit överens om, Ingamaj och jag samt nye
kennelinnehavaren Anders Lindberg med sin fru att historiken skall
finnas kvar, då den skrivits av mig och Ingamaj och speglar grunden, på
den nya hemsidan. Den hittar Ni här:
www.rogstabergets.se
Många faktorer skall spela in för att få en optimal kull – och beroende
på vilken genetiker man talar med viktas de olika avgörande faktorerna
in. Exteriör samt sjukdomars nedärvning 50-50%. Variationerna sedan
kommer i: Tikens betydelse; hur är hon mentalt, hur fostrar hon sina
valpar? Uppfödarens roll de första åtta veckorna samt valparnas miljö,
och sist men inte minst – valpköparens viktiga roll , som startar så
fort valpen kommit till sin nya miljö.
Valpköparen till ”Proxen”
ovan är numera välkände Ingemar Johansson, som ställer upp med träning
inom Västsvenskas område. Han har helt klart varit en eldsjäl – inte
bara med sin egen hanhund samt dotter Lindas B-Tyra utan han har pushat
hela kullen samt deras ägare…..En sådan valpköpare växer inte heller på
träd!
Gå
till början av sidan
|
|
Våren som inte vill komma - ens
i Danmark |
2013-04-24 |
Det finns två saker att förvänta sig med
våren i Münstervärlden, dels det stora vårprovet för vår ras i Danmark,
dels att spännande valpkullar väntas. Danmark har för oss ”gamlingar” i
Münstervärlden alltid varit en av årets höjdpunkter, som vi åkt till
otaliga gånger. Det är så speciellt på många vis. Första gången –för
länge sedan – var en kulturell chock, efter att ha varit på prov i
Sverige med ett fåtal Münster som provdeltagare till Danmarks vårprov
för enbart vår ras och då över 100 ekipage! Flaggor och hornblåsning var
tradition liksom otroligt god mat. Och vilken gästfrihet! Från att komma
från ett klimat, där KlM då nästan sågs med en fnysning och minst sagt
över axeln, kom man till glädjen, skämten och skratten. Stämningen var
rå, men hjärtligt och Jantelag var ett helt okänt begrepp.
Bilder
och litet text om prov finns under fliken Münsterminnen. Jag var
inbjuden i år, men kunde inte – vi får se till nästa år. Som vanligt är
Carsten Tröjborg den generöse värden och kocken. I år hade han 29
stycken på middag på fredagskvällen och maten skämdes inte för sig: vad
sägs om kammusslor till förrätt samt hjortstek som huvudrätt…? Drycken
nämner jag inte!
Detta år var ett rekordår vad antalet svensk
ekipage beträffar. På lördagen var det 12 stycken av 50. Representerade
kennlar var bl.a. Contramarken, Hedängen, Herrskapet, Münsterkullen,
Quorum samt Skrämmen. Ingen gick till pris, men en del omtalade
danskarna som riktiga ”talenter”. Lydnaden måste vara på topp, men
dessutom var fågeltillgången sämre än vanligt samt de som fanns var
”svåra”. Även Danmark, likt även övriga Europeiska länder har haft en
minst sagt besvärlig vinter.
Två unghundar gick till pris samt
tre i ÖKL. Vann i ÖKL gjorde hunden Isac med en av KlM’s
förgrundsfigurer Hans Loose, som ägare och förare. Gråsidingens Xenofon
tog ett 2:a pris, exporterad till Danmark, varför han inte räknas med
bland de helsvenska ekipagen. Vinnarklass på söndagen bestod av 28
hundar, därav fem som var svenska. Hedängen, Prästgården, som hade tre
med B-Birka inräknad –felanmäld till lördagen, samt Quorum. Bästa av de
svenska var Prästgårdens B-Approx samt, Hedängens Elin, som inför
matchningen på eftermiddagen placerade sig som reserver.
Vann
gjorde DKCH Fuglevangs Jack ( med bl.a. pris i fullbruksprov samt VGP
1:a pris) ägd av Peter W Jürgenssen. Denne Jack har använts av kennel
Herrskapet, där bägge tikarna: Herrskapets Judy samt Jolene exporterades
till Tyskland. Den ena av dessa ägs av kennel Kiefernwalde och var
givetvis bästa hund på VJP .
 |
Systrarna
på väg till Tyskland besöker först pappa Jack, som kallas
"Malte". (foto: T. Brate) |
|
Mindre särskilda vårprov
förekommer också……
…bl.a i Säffle helgen, som var med
domare Ingemar Roselin. Av 4 hundar som gick till pris var tre av dem
Münsterländer. En liten dam på 14 månader fick 7 på fält samt en 9:a på
apporten: Skrämmens Eulalia, kallas för Ella. Ägare är Erika och Simon
Nyström. Vilken början – ”bara” vatten och spår senare. Grattis!
 |
Matte och
husse samt duktiga "Ella". (foto: E.Kulstadvik) |
Annars är det relativt lugnt på provfronten – om man inte reser
till Norge och ställer upp bland hundratals settrar och övriga engelska.
Snön ville inte bära för de två KlM som försökte, nej här skall det vara
högbenta engelska som snabb, snabbare, snabbast försvinner i horisont,
och verkar prissättas efter den komparationen också…..det är min egen
reflektion, när jag samtidigt funderar på hur man jagar över sådana.
Så är det valptider!
De flesta
uppfödare försöker få valpar, som kommer till sina ägare under den varma
delen av året, och inte krockar med jaktsäsong. Det kan vara svårt att
välja ibland kullarna. Bland dem som väntar valpar idag, där jag känner
hundarna som har parats, samt även träffat och känner hundar bakåt i
stamtavlan vill jag nämna två kullar, där jag känner till hundar samt
även uppfödarna och därför kan rekommendera:
Söderut i Sverige
väntar Prästgårdens B-Tyra valpar, på Skrämmens kennel utanför Kungälv.
Uppfödare är Ingemar Johansson samt hans dotter Linda. (Se
www.skrammens.se)
Tyra är parad med danske Hedeskov’s Guffe vars uppfödare heter Johannes
Mörch och som jag känt länge, ägare är Jette Anderssen. Bakom Tyra
ligger hundar, som liksom henne själv är välkända och högt meriterade,
svenska hundar, varför Ni själva kan kontrollera på stamtavlan. Bakom
Guffe hittar vi – både på fader- och modersida, välkända Hesseltal samt
Heeker Eichengrund som bägge är tyska kennlar. Guffe har förutom 1:a
pris på jaktprov även ett 1:a pris på fullbruksprov.
 |
|
.JPG) |
Hedeskov's Guffe |
Norrut kommer ungefär samtidigt
valparna undan Rogstabergets Samantha Fox samt Herrskapets I-Kurbits.
Rogstabergets kennel, numera under makarna Lindbergs försorg har nyss
fått hemsidan färdig;
www.rogstabergets.se. ”Foxie” känner jag väl och är nog den
vackraste skimmeltik jag vet. Bakom i hennes stamtavla blandas svenskt
och tyskt, där jag träffat de flesta hundarna. Bl.a. välkänd mor
Rogstabergets Jackie Shannon samt Hesseltalblodet ligger bakom. ”Kurre”
är motsvarigheten i hanhundsvärlden – nog den vackraste brun-vita hane
jag känner idag. Även här mycket bra blod bakom - Kiefernwalde t.ex. som
hans mor heter – den mörkögda och vackra Gora, som har 1:a pris på VGP.
Både ”Foxie” samt ”Kurre” är meriterade – och bägge lugna och lättförda.
 |
Föräldraparet Samantha Fox och Kurbits. (foto: T.Brate) |
 |
|
 |
Rogstabergets Samantha Fox
(foto: T.Brate) |
|
Herrskapets I-Kurbits (foto:
T.Brate) |
När man får tillgång till sådana
fotografier som på sista paret av Torun Brate som verkligen är proffs på
att fotografera hundar, hästar ja alla djur, med förmåga att få fram
”det där” känns det extra roligt. Skriven text i all ära, men det är
fotona som gör det där extra. Skulle jag så skylla på skillnad i
kamerautrustning.....vore det en ”sanning” med modifikation!
Gå
till början av sidan
|