Frun i huset, som för övrigt är författare till dessa sidor, har ett brukshundsförflutet som övergick till jakthundar, då den jagande mannen dök upp i hennes liv. Han förde med sig Strävhårsvorsteh, som första åren fick finna sig i att vara tillsammans med Collies, både lång- och korthårig, med vilka det arbetades.  

Annie, Bulan & Sunnie

1986 kom så den första Kleiner Münsterländern hem till oss. Därmed var den saken klar. Münstern var och är: rasen i våra hjärtan!

Joel, mannen i huset, är jägare sedan barnsben och jagar året runt. Under icke jaktsäsong består jakt av skyddsjakt samt eftersök på trafikskadat vilt.

Så jag fick ta skeden i vacker hand och försöka bli jägare. Första åren bestod i att följa tyst med, lära om djur och natur samt viltvård på ett litet annorlunda sätt än jag tidigare varit van vid. Övningsskytte samt hundförare... Ett litet tips: träna aldrig skytte med din man liksom tydligen övningskörning bör vara med en utomstående. Först 1991 tyckte Joel att jag var ”mogen” för att ta jägarexamen.

Vi bor i skogen och har bra jaktmarker där vilt består av älg, rådjur, hare, räv samt på senare tid vildsvin samt lodjur. Vad vildsvin beträffar har de ökat explosionsartat! Senaste rapporten från en gård i närheten - härom natten var det 17 grisar på ladugårdsbacken! Av fågel finns ett fåtal fasaner. Så ser vi alltemellanåt morkullor - som bl.a. sträcker över vårt hus, samt någon enstaka järpe. Sedan 2011 har ett för oss nytt rovdjur kommit: varg, och tyvärr redan med hundangrepp som följd.

I Dalarna har Joel ingått i ett jaktlag i 25 år. För oss var alltid älgjakten det minst intressanta. Det som verkligen fick oss att trivas, var den då goda tillgången på skogsfågel. Maken har jagat där sedan början på 80-talet. Med tiden sker dock alltid förändringar. Goda, riktiga jaktvänner slutat, älgtillgång/kvot minskats med över 80%, vilket är tråkigt för dem med älghundar. Däremot har varg och björn ökat, varför några inte ens vill släppa sina jämt- eller gråhundar. Harjakt med stövare är uteslutet om man vill ha med sig sin hund hem.

Den en gång så rent "mytiska" naturen, biotopen är snart förstörd. Gammelskogen, där de stora tjädertupparna härskade, är utbytt mot stora hyggen. T.o.m. livet i och runt sjön har förändrats, där förr fanns gott om fisk samt änder och gäss.

Den återkommande ripjakten får fortsatt hägra som den ultimata upplevelsen och t.o.m. kanske utökas.

Storstugan i Dalarna, sommar...		Joel & Bobby
...och vinter, då det är toppjakt.
Storsjön i Dalarna

När det inte jagas plockar vi bägge mycket svamp. Skam till sägandes är jag för lat för att plocka bär, men Joel däremot plockar snällt; tranbär, blåbär, lingon och hjortron. Eftersom min plats ofta är vid spisen är det däremot min lott att göra sylt och marmelad. Stycka och ta hand om kött kunde jag tack ó lov innan jag blev med jägare.

Väntans Fröken Fräken

Ni ser rätt! Vi har en Petit Basset Griffon Vendeen också. På bilden är en storstjärna; Väntans Fröken Fräken som vi ägde. Uppfödaren ville att hon skulle ställas ut samt gå i avel och lånade in henne för en kull, ur vilken vi fick Studsiga Stina. Fröken såldes tillbaka till uppfödaren, vilket var lyckat, om Ni ser på alla resultat hon uppnått.

Stina är en riktigt bra jakthund. Hon driver med ett mäktigt skall och kan blåsas av och kommer då snabbt åter till husse. En mängd rådjur är skjutna för henne.

Frun kan tänka sig att sitta i båten inne i en vass och fiska abborre samt gädda. Mannen däremot trivs bättre med annan typ av fiske. Förutom fiske vid jaktmarkerna åker han ibland upp till Johann Bergheim på ön Fröja i Norge. Där fiskas krabba, hummer samt framför allt torsk och sej. Johann är en profil i Norges hundvärld. Vilken ras? Münsterländer, förstås!

Fiskefångst		Johanns båt
Storfiske