Tips!

Ibland kan tips, råd från olika hundmänniskor och dressörer skapa kaos i huvudet. Precis som när man ibland går till två läkare och får olika svar, ibland t.o.m. olika diagnos – det senare läser man om i pressen. Skandal – och ökar försäljning av upplagan den dagen!

Därför påpekar jag med emfas: Så här gör vi och är därför ett personligt tyckande, men ett ganska starkt sådant!

Tänk efter före...

Innan Ni ens tänker tanken att köpa en Münster eller annan valp ur gruppen stående fågelhundar, sätt Dig/Er ner och fundera över dessa punkter.

1.      Har jag råd med en hund? Valpkostnad, vaccinationer samt övriga eventuella veterinärbesök. Inköp av t.ex. korg, halsband, koppel etc. Försäkring. Ta ledigt från arbete. Medlemsavgifter. Eventuellt bilbyte. Det är dyrt med hund!

2.      Varför skall jag överhuvudtaget ha en hund? Hur mycket jaktmark har jag? Vilken typ av jakt? Hur många dagar ägnar jag åt jakt? Är jag som vissa ”jägare”, som enbart jagar älg en vecka och som åker till fjällen för en-två veckor varje höst – då behövs ingen egen hund.

3.      Tillåter min arbetstid att ha hund? Enligt ny lag som kommer, får hund enbart vistas ensam inomhus i fyra timmar. Hundgårdsregler kommer att åtstramas.

4.      Finns det små barn i familjen? Vänta gärna några år och odiskutabla regler skall diskuteras innan. Hunden är aldrig en leksak för barnen. Det finns ”mjukisdjur” att köpa i affärer.  

Sött? Ja, så länge barnet är litet - sedan får Ni skydda hunden från hårda barnfingrar!

5.      Har jag tid att varje dag aktivera samt motionera min hund? Finns någon som kan ta hand om min hund om övriga i familjen vill ha en "hundfri" semester?

6.      Hur mycket förkunskaper/hundvana har jag? Är jag beredd att läsa eller se litet av det som gäller idag innan valpen kommer hem? Kommer jag att ta hjälp genom att gå kurser? Var? (Tyvärr, har jag själv dålig erfarenhet av fågelhundsvalpar tillsammans med Brukshundsklubbens ”vanliga” raser. Ofta gör de s.k.  valppromenader, eller "hopp och lek", där schäfervalpar tar hjälp av varandra att "hålla ihop flocken" och rusar efter fågelhundsvalpen som vill söka ut. Tio hundar av brukshundras emot en vorstehvalp brukar inte vara en positiv upplevelse...

7.      Vem i familjen skall träna hunden? En skall det vara som tränar, barn skall aldrig få göra det!  

8.    Då vi haft förmånen att ha haft flera jakthundsraser samtidigt – så kallade ”specialister”, dessutom flera KlM, har vi genom erfarenhet lärt oss:

Oavsett vilken jakt Du tänker bedriva – skall du veta att alla raser skall kunna kallas in – omedelbart. Därför är det av största vikt att Du jagar in Din Münster rätt – så att Du får mesta möjliga utbyte och den verkliga jaktkamraten – för flera år framöver. Vi jagar in det första eller de två första åren enbart på fågel – parallellt med eftersök. Då får vi in den lydnad, som tyskarna tillämpar på sina KlM! Hunden skall kunna ligga helt tyst och lugn på Pürsch-jakt, i torn för jakt på älg, vildsvin m.m. Likaså gäller för gåsjakt tillsammans med föraren i camoflagetält, vid bäverjakt, för att näm- na några situationer. Tyst var det! En sak som skall finnas på alla KlM är lydnad inför stoppsignal! Så fort signal ljuder skall hunden sjunka ihop – vi föredrar liggande framför sittande. De tyska hundar vi jagat med i hemlandet, eller vi haft i Sverige med dressyr från Tyskland visar på en ur säkerhetssynpunkt suverän jakt. Så därför: släpp inte Din Münster på hårvilt innan dressyr sitter.  

9.    Förutom stoppsignal samt passivitetsträning tillkommer kontaktövningar! Hunden skall se Dig som absolut pålitlig ledare – som skall lydas i alla situationer. Kontaktövningar kan tillgå på olika sätt – bara resultatet blir det optimala. 

Vid ett besök hos kennel Qourum togs en promenad i en skog (obs bokskog - Skånevariant, ännu viktigare i vår täta granskog norröver) gick flera KlM runt som ”sällskapshundar”. Som mest c:a 20 – 25 meter ifrån ledaren. En enda svag visselsignal och hundarna bokstavligen vände i luften – rusade till Calle Wingårdh och satte sig – uppmärksamt tittande: ”vad ville du?”. Vid jakt däremot, där signalen för hunden, då i ensamsläpp, är antingen signaltäcke eller jakthalsband såg Du en helt annan hund: stort sök, fart – men jakt under lydnad!

Något som maken och jag irriterar oss över är de med flera hundar, som öppnar bakluckan på sin bil och låter skällande hundar rusa ut - fullständigt okontrollerbara. Visst, "rastningen" går måhända aningen fortare, än om man låter en hund vara lös i taget - men kanske skall man anpassa hundinnehav efter möjlighet att ge varje hund individuell tid. Detta gäller även vid besök hos oss, ty där finns både rådjur och hare precis utanför huset.

Disciplinerad rastning

Kontakt efter kort visselsignal

Om Ni nu har för hunden positiva svar och lösningar till ovanstående, skall Ni även fundera på om Kleiner Münster- ländern är rätt hundras, som bäst motsvarar Era önskemål och behov för det viktigaste i hundens liv: Få vara en familjemedlem, tillsammans med Er så ofta som möjligt och jaga – vilket den är född till och avlad för!

Kleiner Münsterländern tillhör Svenska Vorstehklubben, vars adress Du finner på länksidan. Av klubben med dess lokalområden kan man få hjälp med att gå kurser, deltaga i prov, utställning m.m. När hunden är mogen för det finns att hitta helgkurser, dagkurser, t.o.m.enskild handledning. Det kostar – men är ibland ett måste! Och det ingick i planeringen, eller hur? Att få enskild handledning, eller bara vara ett par ekipage, ger mycket!

Böcker finns en uppsjö av, en hel del är, enligt min mening, för gamla med ett omodernt sätt att träna. Fortfarande tycker jag att ”FÅGELHUNDAR dressyr & jakt” av Sten Christoffersson håller, men är mest inriktad på Spaniel.  

Vill Ni ta del av det bästa……..

……så finns ett material att tillgå idag, som står i en klass för sig! Vid eventuell anskaffande av ny valp, oavsett om det är en Vorstehvalp, Münstervalp etc. bör man kunna lägga ut en förhållandevis liten summa för att få en bra start för kamratskapet mellan Dig och Din hund. Ännu finns två filmer: ”Så tränar jag min valp” samt ”Så tränar jag min ung- hund”. Yttermera finns boken: ”Från valp till färdig fågelhund”. Allt är väl genomtänkt och med pedagogisk upplägg- ning – helt enkelt njutbart och går att läsa/titta på gång efter gång.

Extra tyngd åt materialet ger givetvis att Anders Landin själv tillsammans med sina hundar uppnått fantastiska re- sultat, vare sig det gäller ”vanliga” prov, Riksprov eller Fullbruksprov. Även hans kurser får beröm. Ord som ”vilken kvalitet, så välplanerat…”, har jag hört. Krav ställer han dock – på kursdeltagare samt inte minst på sig själv. Om det finns möjlighet att få deltaga med sin unga hund – men det gäller att vara ute i mycket god tid – anser jag att det är en ovärderlig start. Läs mer härom på Landinarnas hemsida!
   

Valpen hämtas

Så är det äntligen dags. Om jag skall hämta en valp, gör jag det mycket tidigt på morgonen, och ber uppfödaren om att inte ge den mat. Risken är större att valpen kräks i bilen, vilket sedan kan rendera i bil-åksjuka. Sedan bjuder jag bara på vätska under bilfärden. Givetvis om det är ett rimligt avstånd – annars övernattar jag någonstans halvvägs. Två vuxna skall finnas i bilen – man skall inte ge sig ut ensam med en liten valp, då den bör första resan finnas i en stadig kartong i knä i framsäte eller i baksäte med en människa bredvid sig.

De första 14 dagarna är alla portförbjudna – utom familjen förstås.

Bekanta brukar vilja komma och titta, för att inte tala om att det finns ägare, som stolta far runt för att visa upp sin lilla valp. Vi vill att valpen i lugn och ro skall få känna trygghet, lära känna sin miljö, samt framför allt: lära känna sin nya flockledare.

Foder

I affärerna finns en uppsjö av olika foder. Enligt all reklam – det ena bättre än det andra. När folk frågar brukar jag säga: följ instruktioner av uppfödaren och behåll det fodret så länge valpen växer. Det är generellt sett aldrig bra att byta till ett billigare foder. I längden brukar det bli ”dyrare”. Pälsen förlorar i glans, matsmältningsapparaten tillgodogör sig inte det den skall, så mängden avföring ökar. Om man blandar upp fodret med matrester – ofta hör man att valpen äter bättre – rubbar man balansen i ett fullvärdigt foder, och hamnar i en besvärlig situation med vitamintillskott i form av tabletter.

Det enda valpen och unghunden får hemma hos oss, mellan de ordinarie målen, är ett filmjölksmål varje dag. Jag tror att det är bra för den positiva bakteriefloran i mag-tarmkanal.

De får ibland ett märgben – under uppsikt i början, så vi ser vilken typ av  ”bengnagare” vår hund är – en del försöker att svälja småbitar hela. Råa förstås då det kokta benet splittras i otäcka flisor, och enbart av nöt eller möjligtvis av älg. Alla andra ben är förbjudna.

Pälsvård och övrig ans

Münstern har en lättskött päls. Jag måste erkänna att hemma slarvar vi…..vi borstar emellanåt, men ser till att inga för hunden obehagliga tovor bildas främst bakom öronen. Svansen kan det också fastna ogräs och tistlar i. Bad  med schampo – i yttersta nödfall, suck, vi har dock en som gärna rullar sig i ”smått och gott”.

Kloklippning: så ofta och så litet av klospetsen som möjligt. En av oss har hunden liggande på rygg medan den andre klipper underifrån på klon. Valpen tränar vi från början att just ha ryggläge i knäet och slappna av. Praktiskt.

Vi kontrollerar samtidigt hårväxt. Enda klippning som behövs är nämligen tassar. Med en liten sax, lätt böjd och med runda spetsar håller jag rent mellan trampdynorna, så att inte ”tofsar” mellan klorna sticker upp på tassens översida. Jag avslutar med att klippa runt tassen – så att säga följa formen. Så går jag litet högre upp. På frambenens baksida klipper jag från stora trampdynan upp till den dito lilla "extra" - tätt intill benet. På bakbenets baksida från trampdynan och c:a 1-2 cm upp. Denna lilla putsning gör att en del sand stannar utomhus.

Tänder

Olika tandstatus har de, precis som vi tvåbenta, så en del måste jag kontrollera oftare. Jag har en som fyllt 10 år, vilken jag inte någonsin skrapat en tand på, och veterinären säger att hennes munhåla ser ut som en tre-årings. En annan kontrollerar jag minst en gång i månaden, skrapar, samt har varit och gjort riktig rengöring med laser under sövning två gånger. Jag skall erkänna, att jag aldrig borstat tänderna på mina hundar, vilket några propagerar för. Däremot finns i hundskåpet två riktiga tandläkarverktyg – en litet bredare variant samt den böjda men vassa, som jag går upp någon millimeter under tandköttet med. Efter att ha tränat hunden i hantering, ända sedan den var liten med ryggläget, jag skrev om tidigare, berörs den icke. Däremot är det viktigt efter behandlingen att stryka tandköttet med något milt bakteriedödande.

Munhåla/slemhinnor kontrollerar jag bara om hunden verkar hängig. Den rosa färgen bleknar aningen, om hunden är sjuk. Är det något akut, som när vår sista Vorsteh fick c:a 30 jordgetingstick, blir den grå-vit mycket snabbt – och då är det bråttom!

Öron

Tacknämligt nog har Münster sällan eller aldrig öronproblem. Jag kontrollerar högst sporadiskt – men torkar ytterörat torrt efter bad och ser till att de är hyfsat rena. Finns hårväxt nere i örongång, drar jag försiktigt bort detta med tumme och pekfinger. ”Vanligt” folk skall inte överhuvudtaget vara nere i örat  – vare sig med fingrar eller med tillbehör. Tillåtet är bara ytterörat! Om husse badar hundarna med schampo, hörs min röst – Glöm inte att sätta vadd i öronen! Bristande tillit....nja, vi lämnar nog detta.

Trampdynor

Ibland hör man talas om hundar vars trampdynor bara håller för en till två dagars fjälljakt! Vi är enligt statistik dåliga på att sköta våra fötter – analogt med hundarnas tydligen. Enbart eluppvärmning av bostad, där hundarna vistas, ger torra trampdynor. Man ser det i form av småsprickor i kanterna – lika ont troligtvis, som våra fötters s.k. ”självsprickor”. Tyvärr, kan jag här inte ge ett bra tips på salva. Vi har en hund som får småsprickor. Den smörjer vi med Emu-fett då och då, och jag förstår att inte alla har så bra som vi: bekanta föder upp denna fågel, som make slaktat och jag styckat. Så vi har i frysen flera års förbrukning av detta fett, uppvärmt, silat och sedan fryst efter avsvalnandet. Även här finns en uppsjö av olika sorters salvor inom hundbranschen – och som enligt reklamen brukligt är: det ena bättre och dyrare än det andra!

Min man, som är en motionsfanatiker, dock inte av människan utan det viktigaste är hunden, ser till att motionera hundarna – varje dag från ungefär mitten av juni, med cykling och nota bene: på olika underlag. Asfalt, grus, sand samt skogsstigar – då härdas trampdynorna. Alla har inte heller sådan tur – med ”tidningsdelare”, menar jag.

Övriga tips……hänvisar jag till fackkunskapen, uppfödare etc.

–  Lycka till ! –

foto: Torun Brate

Isak, åtta år, har lärt sig att umgås

med hundar. Dock - ni ser väl att det är en

Wachtelvalp?!