Tips! Ibland kan tips, råd från olika hundmänniskor och dressörer skapa
kaos i huvudet. Precis som när man ibland går till två läkare och får olika
svar, ibland t.o.m. olika diagnos – det senare läser man om i pressen.
Skandal – och ökar försäljning av upplagan den dagen! Därför påpekar jag med emfas: Så här gör vi och är därför ett personligt tyckande, men ett ganska starkt sådant!
Tänk
efter före... Innan Ni ens tänker tanken att köpa en Münster eller annan valp ur
gruppen stående fågelhundar, sätt Dig/Er ner och
fundera över dessa punkter. 1.
Har jag råd med en hund? Valpkostnad, vaccinationer samt övriga
eventuella veterinärbesök. Inköp av t.ex. korg, halsband, koppel etc. Försäkring.
Ta ledigt från arbete. Medlemsavgifter. Eventuellt 2.
Varför skall jag överhuvudtaget ha en hund? Hur mycket
jaktmark har jag? Vilken typ av jakt? Hur många dagar ägnar jag åt jakt? Är
jag som vissa ”jägare”, som enbart jagar älg en vecka och som åker till
fjällen för en-två veckor varje höst – då behövs ingen egen hund. 3.
Tillåter min arbetstid att ha hund? Enligt ny lag som
kommer, får hund enbart vistas ensam inomhus i fyra timmar. Hundgårdsregler kommer att åtstramas. 4.
Finns det små barn i familjen? Vänta gärna några år och odiskutabla
regler skall diskuteras innan. Hunden är aldrig en leksak för
barnen. Det finns ”mjukisdjur”
att köpa i affärer.
5.
Har jag tid att varje dag aktivera samt motionera min hund? 6.
Hur mycket förkunskaper/hundvana har jag? Är jag beredd att
läsa 7.
Vem i familjen skall träna hunden? En skall det vara som tränar,
barn skall aldrig få göra det! 8.
Då vi haft förmånen att ha haft flera jakthundsraser samtidigt – så
kallade ”specialister”, dessutom flera KlM, har vi genom erfarenhet lärt
oss: Oavsett vilken
jakt Du tänker bedriva – skall du veta att alla raser skall kunna kallas in
– omedelbart. Därför är det av största vikt att Du jagar in Din Münster
rätt – så att Du får mesta möjliga utbyte och den verkliga jaktkamraten
– för flera år framöver. Vi jagar in det första eller de två första åren
enbart på fågel – parallellt med eftersök. Då får vi in den lydnad, som
tyskarna tillämpar på sina KlM! Hunden
skall kunna ligga helt tyst och lugn på Pürsch-jakt, i torn för jakt på älg,
vildsvin m.m. Likaså gäller för gåsjakt tillsammans med föraren i
camoflagetält, vid bäverjakt, för att näm- na några situationer. Tyst var
det! En sak som skall finnas på alla KlM är lydnad inför stoppsignal!
Så fort signal ljuder skall hunden sjunka ihop – vi föredrar liggande framför
sittande. De tyska hundar vi jagat med i hemlandet, eller vi haft i Sverige med
dressyr från Tyskland visar på en ur säkerhetssynpunkt suverän jakt. Så därför:
släpp inte Din Münster på hårvilt innan dressyr sitter. 9. Förutom stoppsignal samt passivitetsträning tillkommer kontaktövningar! Hunden skall se Dig som absolut pålitlig ledare – som skall lydas i alla situationer. Kontaktövningar kan tillgå på olika sätt – bara resultatet blir det optimala. Vid ett
besök hos kennel Qourum togs en promenad i en skog (obs bokskog - Skånevariant, ännu viktigare i vår täta
granskog norröver) gick flera KlM runt som ”sällskapshundar”. Som mest c:a
20 – 25 meter ifrån ledaren. En enda svag visselsignal och hundarna
bokstavligen vände i luften – rusade till Något som maken och jag irriterar oss över är de med flera hundar, som öppnar bakluckan på sin bil och låter skällande hundar rusa ut - fullständigt okontrollerbara. Visst, "rastningen" går måhända aningen fortare, än om man låter en hund vara lös i taget - men kanske skall man anpassa hundinnehav efter möjlighet att ge varje hund individuell tid. Detta gäller även vid besök hos oss, ty där finns både rådjur och hare precis utanför huset.
Om Ni nu har för hunden positiva svar och lösningar till ovanstående,
Kleiner Münsterländern tillhör Svenska Vorstehklubben, vars adress Du
finner på länksidan. Av klubben med dess lokalområden kan man få hjälp med
att gå kurser, deltaga i prov, utställning m.m. När hunden är mogen för det
finns att hitta helgkurser, dagkurser, t.o.m.enskild handledning. Det kostar –
men är ibland ett måste! Och det ingick i planeringen, eller hur? Böcker finns en uppsjö av, en hel del är, enligt min mening, för
gamla med ett omodernt sätt att träna. Fortfarande tycker jag att ”FÅGELHUNDAR
dressyr & jakt” av Sten Christoffersson håller, men är mest inriktad på
Spaniel. Vill Ni ta del av det bästa……..
Valpen hämtas Så är det äntligen dags. Om jag skall hämta en valp, gör jag det
mycket tidigt på morgonen, och ber uppfödaren om att inte ge den mat. Risken
är större att valpen kräks i bilen, vilket sedan kan rendera i bil-åksjuka.
Sedan bjuder jag bara på vätska under bilfärden. Givetvis om det är ett
rimligt avstånd – annars övernattar jag någonstans halvvägs. Två vuxna
skall finnas i bilen – man skall inte ge sig ut ensam med en liten valp, då
den bör första resan finnas i en stadig kartong i knä i framsäte eller i
baksäte med en människa bredvid sig. De första 14 dagarna är alla portförbjudna – utom familjen förstås. Bekanta brukar vilja komma och titta, för att inte tala om att det finns
ägare, som stolta far runt för att visa upp sin lilla valp. Vi vill att valpen
i lugn och ro skall få känna trygghet, lära känna sin miljö, samt framför
allt: lära känna sin nya flockledare.
Foder I affärerna finns en uppsjö av olika foder. Enligt all reklam – det
ena bättre än det andra. När folk frågar brukar jag säga: följ
instruktioner av uppfödaren och behåll det fodret så länge valpen växer.
Det är generellt sett aldrig bra att byta till ett billigare foder. I längden
brukar det bli ”dyrare”. Pälsen förlorar i glans, matsmältningsapparaten
tillgodogör sig inte det den skall, så mängden avföring ökar. Om man
blandar upp fodret med matrester – ofta hör man att valpen äter bättre –
rubbar man balansen i ett fullvärdigt foder, och hamnar i en besvärlig
situation med vitamintillskott i form av tabletter. Det enda valpen och unghunden får hemma hos oss, mellan de ordinarie
målen, är ett filmjölksmål
varje dag. Jag tror att det är bra för den positiva bakteriefloran i
mag-tarmkanal. De får ibland ett märgben – under uppsikt i början, så vi ser
vilken typ av ”bengnagare” vår
hund är – en del försöker att svälja småbitar hela. Råa förstås då
det kokta benet splittras i otäcka flisor, och enbart
av nöt eller möjligtvis av älg. Alla andra ben är förbjudna.
Pälsvård och övrig ans Münstern har en lättskött päls. Jag måste erkänna att hemma slarvar
vi…..vi borstar emellanåt, men ser till att inga för hunden obehagliga tovor
bildas främst bakom öronen. Svansen kan det också fastna ogräs och tistlar
i. Bad med schampo – i yttersta nödfall,
suck, vi har dock en som gärna rullar sig i ”smått och gott”. Kloklippning: så ofta och så litet av klospetsen som möjligt. En av
oss har hunden liggande på rygg medan den andre klipper underifrån på klon.
Valpen tränar vi från början att just ha ryggläge i knäet och slappna av.
Praktiskt. Vi kontrollerar samtidigt hårväxt. Enda klippning som behövs är nämligen
tassar. Med en liten sax, lätt böjd och med runda spetsar håller jag rent
mellan trampdynorna, så att inte ”tofsar” mellan klorna sticker upp på
tassens översida. Jag avslutar med att klippa runt tassen – så att säga följa
formen. Så går jag litet högre upp. På frambenens baksida klipper jag från
stora trampdynan upp till den dito lilla "extra" - tätt intill benet.
På bakbenets baksida från trampdynan och c:a 1-2 cm upp. Denna lilla putsning
gör att en del sand stannar utomhus.
Tänder Olika tandstatus har de, precis som vi tvåbenta, så en del måste jag
kontrollera oftare. Jag har en som fyllt 10 år, vilken jag inte någonsin
skrapat en tand på, och veterinären säger att
hennes munhåla ser ut som en tre-årings. En annan kontrollerar jag
minst en gång i månaden, skrapar, samt har varit och gjort riktig rengöring
med laser under sövning två gånger. Jag skall erkänna, att jag aldrig
borstat tänderna på mina hundar, vilket några propagerar för. Däremot finns
i hundskåpet två riktiga tandläkarverktyg – en litet bredare variant samt
den böjda men vassa, som jag går upp någon millimeter under tandköttet med.
Efter att ha tränat hunden i hantering,
ända sedan den var liten med ryggläget, jag skrev om tidigare, berörs den
icke. Däremot är det viktigt efter behandlingen att stryka tandköttet med något
milt bakteriedödande. Munhåla/slemhinnor kontrollerar jag bara om hunden verkar hängig. Öron Tacknämligt nog har Münster sällan eller aldrig öronproblem. Trampdynor Ibland hör man talas om hundar vars trampdynor bara
håller för en till två dagars fjälljakt! Vi är enligt statistik dåliga
på att sköta våra fötter – analogt med hundarnas tydligen. Enbart eluppvärmning
av bostad, där hundarna vistas, ger torra trampdynor. Man ser det i form av småsprickor
i kanterna – lika ont troligtvis, som våra fötters s.k. ”självsprickor”.
Tyvärr, kan jag här inte ge ett bra tips på salva. Vi har en hund som får småsprickor.
Den smörjer vi med Emu-fett då och då, och jag förstår att inte alla har så
bra som vi: bekanta föder upp denna fågel,
som make slaktat och jag styckat. Så vi
har i frysen flera års förbrukning av detta fett, uppvärmt, silat och sedan
fryst efter avsvalnandet. Även här finns en uppsjö av olika sorters salvor
inom hundbranschen – och som enligt reklamen brukligt är: det ena bättre och
dyrare än det andra! Min man, som är en motionsfanatiker, dock inte av människan utan det
viktigaste är hunden, ser till att motionera hundarna – varje dag från ungefär
mitten av juni, med cykling och nota
bene: på olika underlag. Övriga tips……hänvisar jag till fackkunskapen, uppfödare etc. –
Lycka
till ! –
|